Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
hvilken hon emellertid ej fick bevista. Bäst är det, att hon aldrig
visar sig här; ty hon är nu här lika mycket förhatad och föraktad
som hon förut varit omtyckt.» —
— Nå hvad säger du, mitt barn, sade fru Wennerholm, sedan
hon slutat läsa.
— Det är förfärligt.
— Det här brefvet skola vi noga gömma och använda vid behof.
— Åh, hvad jag hatar honom !
— Visa det bara inte så länge.
— Jag skall lägga band på mig.
— Gör det. Snart blir du grefvinna och blott du fått en
arfvinge, skola vi nog sköta grefven, som han är sjuk till.
— Att tänka sig, att den der flickan skulle bli min kammar-
jungfru.
— Och så god du varit mot henne sedan.
— Och så att bli bestulen af henne.
— Jag misstrodde henne alltid.
— Hon såg så redbar ut.
— I det lugnaste vattnet gå de största fiskarne.
— Usch!
— Jag sade dig alltid, att det ej var något helt med den der
flickan, som du skulle visa sådant ädelmod mot, kära Hortens. Men
det var pa sitt sätt bra, att hon kom hit i huset i alla fall — —
— Bra? — Mina diamanter!
— Ja, förbisedt den der stölden, så var det nog bra, att hon
kom hit; ty nu ha vi då ett ordentligt band på Emanuel, ja än mera,
vi ha en åska i våra händer och att han skall bli träffad af den
åskans blixt, det skall jag dra försorg om.
— Ack om det blott skedde snart.
— Minst ett år eller två måste gå tillända först, så att du
hinner få — — —
— Nej men mamma, hvarför ständigt tala derom.
— Kära barn, det är nödvändigt. — Men sedan kan Emanuel
lugnt dra sig bort med sina gamla skrällen till möbler, hvilka jag
envisats med honom, att han skall låta sätta upp på vinden här i
huset. — De kunna bli bra för honom då, tänker jag.
Och fru Wennerholm ryckte föraktligt på axlarne.
I all sin gemenhet hade hon dock en god tanke, den nämligen,
att grefven skulle ha någon lösegendom, när han skulle bli störtad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
