- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
592

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Lönlådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

592
— Men så försvann grefven.
- • Aj fan! — Det kanske blef smågrefvar i stället?
— Nej, visst inte!
— Tur för honom det!
— Men Annas hem blef genom de der möterna och tillföljd af
Annas envishet att ej vilja gifta sig med den rike Karl Andersson i
Karlshult, som hennes far ville, sköfladt. Flickan blef bortvisad från
sitt hem, hennes får dog af förargelse och det blef ett allmänt
elände.
— Små orsaker, stora verkningar!
— Grefven kunde inte mer visa sig i trakten.
— »Natürlich»! Skål!
— Och Anna är borta.
— Kärleken är i alla fall ett underligt ting.
— Visst är den det!
— Hör på herr Hagberg!
— Jag är idel öra, det försäkrar jag.
— Grefve Strutsenfot är, när det kommer till kritan, en fiffikus.
— Jag vet ej, om jag skall svara ja eller nej dertill.
— Ja! Obetingadt ja, herr Hagberg.
— Inte finner jag det vara något slugt att ställa så till, att
man inte mera kan visa sig på en plats, der man alltid njutit vän-
skap och huldhet, samt dit man alltid förut varit välkommen och der
man dessutom kunnat lefva utan att behöfva kosta på sig ett öre.
— Nåja, det är då en sak för sig. Men att skaffa sig en flicka,
som har millioner i kjortelsäcken, det är enligt mitt förmenande inte
så dumt.
— Nej det medger jag.
— Och hvad mera är: Att taga sin förra fästmö i tjenst, det
är ett riktigt snilledrag.
— Var det inte hos hans blifvande svärmor, som Anna var, i
händelse det nu verkligen var henne, som ni såg?
— Jo, det var det. Men naturligtvis har hon fått den platsen
genom grefvens åtgörande och lika naturligt är det, att han öfver-
talar sin unga grefvinna att ta flickan i sin tjenst.
— Skulle det vara något snillrikt?
— Visst tusan!
— Det förstår jag verkligen inte.
— Ni är inte fjärrsynt, herr Hagberg 1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0596.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free