Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Lönlådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
— Nej, det måste jag erkänna, att jag inte är, Jag är inte ’
heller så klyftig, att jag af vissa antydningar kan gissa mig till långa
historier.
— Den här saken är dock så enkel: Grefven gifter sig. Han
tycker inte om fröken Hortens — det är hans nuvarande fästmö —
men han är pin förtjust i sin ungdomsbrud, den vackra »Rosen på
Klastorp», ja han tycker lika mycket om henne, som han tycker om
sin fästmös millioner och det är naturligtvis med dem, han gifter sig.
— Det är ogudaktigt.
— Min bäste herr Hagberg, det är desto mera praktiskt. —
Vår tid är praktisk och grefve Strutsenfot tycks inte vanslägtas
från densamma. — Hans grefvinna behöfver naturligtvis en kammar-
jungfru. Han rekommenderar henne naturligtvis »Rosen på Klastorp»,
hvilken han förut skaffat anställning hos sin svärmor och hos hvilken
hon gjort sig omtyckt. — Och så blir grefven gift och har fästmö i
huset i alla fall. — Och så — säg, att det inte är praktiskt, den som
åan när det blir arfvingar i äktenskapet, har nog grefven rustat
till så, att det blir amma i huset på samma gång. — Ja, grefve
Strutsenfot är en mycket praktisk karl, det kan inte felal
Den hederlige herr Hagberg satt alldeles häpen öfver detta pratande
och denna oväntade slutledning, samt tyckte i sitt fromma sinne, att
Stockholm allt var ett verkligt Sodom, när man på sådant sätt kunde
skämta öfver de allvarligaste ting och de heligaste känslor, som ett
menniskohjerta kan bli mäktigt, nämligen kärleken.
Han fann sig dessutom ganska illa berörd af detta samtal; ty
han hade alltid tyckt om »Rosen pa Klastorp» och mer än en gång
hade han tänkt, att hon just skulle passa till hustru åt honom. —
Och gammal kärlek rostar inte, säger ordspråket, hvilket nog inne-
bär sanning. — Herr Hagberg hade nämligen aldrig trott, att Anna
fallit för en låg frestelse. Han trodde, att hon var lika jungfruligt
ren nu, som han lärt sig akta henne, innan historien med grefven
uppkom. Det smärtade honom derför och var honom ordentligt mot-
bjudande att höra en främmade person på detta sätt vanvördigt yttra
sig om henne.
Han sade emellertid intet utan skrattade och drack ur, hvarefter
han sade:
— Nej, nu duger det inte att jag sitter här längre.
. — Herr Hagberg har brådt?
— Ja, jag måste erkänna, att det är litet brådtom nu för tiden.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
