Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Lönlådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
— Hon skall väl något göra för den, som visat sig så god och
aterskaffat henne hennes symaskin, sade vaktmästaren.
Jag går straxt da, sade Gunilla frågande.
— Ja tack, svarade herr Hagberg.
Gunilla skyndade genast bort.
Det var en vacker flicka, vaktmästaren har till systerdotter,
sade herr Hagberg, sedan Gunilla gått.
- Ja, det är en rar tös, svarade han. Sitt utseende har hon
ärft efter far sin.
Det matte i sa fall ha varit en ovanligt vacker man.
— Ja, han kallades Stockholms vackraste karl på sin tid.
— Det håller jag inte för otroligt.
— Han var fiolinist i hofkapellet.
— Såå! — Da hade väl hans enka pension?
Nej tyvärr. Han dog, innan han kommit in i pensionsåldern. —
När han dog, gjorde hans kamrater en konsert för henne och in-
komsten af den var det enda som hans enka fick efter honom. —
Gunilla studerade vid hans död musik vid musikaliska akademien,
men hon fick lof att sluta dermed och blef sömmerska. Kort derpå
blef hennes mor lam i venstra sidan. — Det blef hårda dagar för
Gunilla; men hon har utan klagan dragit sig fram och försörjt sin
mor. Nu, när hon är borta, skulle det bli sämre för henne. Men
tack vare er godhet, herr inspektor, är nu den sorgen stillad. Nu
har hon sin maskin tillbaka och nu skall hon åter kunna försöria
sig.
Vaktmästaren fick nu nagot göra, hvarför han lemnade herr
Hagberg, hvilken blef grubblande, der han gick fram och åter i lokalen
samt såg på de olika sakerna, samt hörde på buden och ropen.
Slutligen kom Gunilla tillbaka.
— Nu är rustvagnen här, sade hon. Jag tog ett par stadsbud
med för att bära ned sakerna.
— Det var vänligt.
Lastningen på rustvagnen började genast och var snart verk-
ställd.
— Hvart skola vi köra, frågade körsvennen.
— Till Eriksdals brädgård.
Det var inte nästgårdsväg det. — Är det någon, som betalar
der och som tar emot sakerna?
— Jag följer med sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
