- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
636

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. Inspektor Hagberg och »Rosen på Klastorp»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

636
— Mor Stinal
— Mor?
Den stackars flickans ögon fylldes af tårar och hon kände, hur
hennes hjerta började slå ovanligt hårdt vid detta meddelande.
— Har mor helsat till mig, sade hon med darrande stämma.
— Ja, det har hon.
— När träffade inspektören henne?
— Det gjorde jag, när jag var vid Säfsjöström för att taga
afsked af mina gamla föräldrar. Då mötte jag mor Stina och sade
henne, att jag skulle resa till Stockholm.
»Min Anna är visst der», sade då mor Stina, »om förvaltaren
får se henne, så helsa henne från mig och säg, att jag förlåtit henne
allt. Vi ha allt varit stygga mot henne. Mycket ondt har hon gjort
oss stackare; men hon har det nog inte bättre hon, tänker jag.»
— Min stackars, gamla mor! suckade Anna och torkade bort
en tår ur sitt ena öga. — Lider hon nöd, den gamla?
— Nej, det gör hon inte.
— Gud vare pris.
— Hon har sitt; och Annas bröder äro snälla mot henne. De
äro i smedjorna vid Säfsjöström.
— Måtte det tillåtas mig att omfamna min mor ännu en gång,
innan hon dör. Det har varit mitt hopp att kunna sända henne
någon hjelp ; men olyckan har förföljt mig, att jag inte kunnat på
något sätt förtjena något. — Nu har jag genom inspektorns godhet
tusen kronor och jag ber inspektorn vara god och hjelpa mig med
att af desamma skicka hundra kronor till mor.
— Det skall jag, om Anna så vill; men jag tänker, att Anna
kan uträtta den saken sjelf lika väl som jag.
— Ja nog kan jag skrifva utanskrift alltid, så att den biir läslig
och ej heller behöfver inspektorn hjelpa mig med brefvet.
— Nej, det vet jag; men jag förstår då inte, hvad jag skall
hjelpa Anna med.
— Jo, jag ville be inspektorn vara god och bifoga en skrifven
lapp med mitt bref till morl
- Jag?
— Jal
— Hvad skall jag skrifva?
— Att jag är en hederlig flicka, svarade Anna bestämdt men
blygsamt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0640.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free