- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
635

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. Inspektor Hagberg och »Rosen på Klastorp»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

635
lagt sitt gamla hufvud till hvila och tills jag sett till, att hon ordent-
ligt kommit i jorden. — Och nu är jag här. — Det var just bra,
att jan träffade Anna. Hade jag gjort det ännu tidigare, så skulle
Anna ha kunnat få bli hushållerska hos mig.
- Åh, så snällt tänkt.
— Men nu har jag en bra menniska, som jag är mycket nöjd
med.
— Hon ser så snäll ut och är så god att tala med.
— Ja jag är mycket belåten med henne.–––-Ja kära Anna,
jag hoppades, när jag reste till Stockholm, att jag skulle träffa Anna.
Jag har helsningar till Anna nere ifrån Småland.
— Vill någon helsa till mig derifrån? Jag tänkte, att jag der
skulle vara så djupt föraktad, att ingen frågade efter mig.
— Åhnej kära Anna, så illa är det väl ändå inte. Det finns
allt någon, som tänker på Anna med goda tankar.
— Det är väl Trantorpa-Lina, hon har alltid varit god emot
mig.
— Nej, Lina i Trantorp har jag inte träffat.
— Det är väl då Per — —
— Hennes man?
;— Jaså, de äro gifta nu?
— Ja, det äro de, men jag har träffat hvarken den ena eller
den andra. — Nej, det är allt en annan, som jag har helsningar
ifrån. Kan inte Anna förstå, hvem det är?
— Nej, Karl Andersson på Karlshult kan det inte vara.
— Han är inte qvar på Karlshult.
— Nej, jag vet det, han har rest till Amerika för att gräfva
guld.
— Hur vet Anna det?
— Jag träffade honom, när han var på genomresa i Stockholm.
— Jo, jo, gammal kärlek rostar inte.
— Det var af en ren händelse, jag träffade honom. Han är en
god man, Karl i Karlshult, och han hjelpte mig en gång här i Stock-
holm från en öfverhängande fara.
— Hvad var då à tarde? — Dock, det kan jag få höra sedan.
( Kan inte Anna gissa på någon annan nere i hemtrakten, som skulle
vilja helsa till Anna?
— Nej det kan jag inte. Det får inspektorn vara god och säga
mig, hvem det är.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0639.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free