Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Karl Andersson i Kalifornien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
kunde han åter få se sin förtrollade prinsessa. — Ja, han skulle
kunna få se två. Jag har bestämdt Stockholms tvenne vackraste
flickor i mitt hus. Det är ganska underbart.
Och han sade sannt. Anna och Gunilla täflade med hvarandra
i skönhet och när någon af dem någon gång visade sig ute, uppväckte
hon alltid beundran.
Gunilla var nu vackrare än någonsin och derpå var ju ej att
undra. Det tröttande nattvaket hade hon nu alldeles kommit ifrån.
Förut hade hon ju måst för att försörja sig och sin sjuka mor ofta
sitta nätterna igenom och sy. Nu hade hon det bekymmerfritt, en
god husbonde, en behaglig plats, tid för hvila och dertill sund och
tillräcklig föda, hvarmed det förut mången gång varit både si och så.
Det var derför naturligt, att Gunilla skulle bli friskare och
fylligare än förut och på samma gång tilltog hennes skönhet.
En vecka hade gått till ända, då herr Hagberg en afton, när
han kom upp från kontoret efter slutadt arbete, lät kalla till sig
Anna.
Hon skyndade genast in.
_ Jag skall helsa Anna från Småland, sade han vänligt.
_Jag tackar; har inspektorn haft bref från hemtrakten?
_ Ja det kom bref i dag från gamle presten, till hvilken mor
Stina gått för att få sitt bref läst — det der brefvet, som pen-
ningarne lågo i.
När herr Hagberg sade detta, fylldes Annas vackra ögon med
tårar och en skär rodnad drog öfver hennes kinder. Det var ett
budskap, som var henne så kärt att få och så oväntadt. Nog trodde
hon, att hon skulle få höra något från sin hembygd, men att det
skulle komma budskap genom hennes gamle religionslärare, det hade
hon inte anat. Hon hade deremot tänkt, att hennes mor skulle säga
till någon af hennes bröder att besvara brefvet och hon ansåg det
inte alls vara omöjligt, att de skulle sända tillbaka hundrakronsedeln;
ty de hade ju visat sig så hatiska mot henne och hvem borgade henne
för, att de inte, trots inspektor Hagbergs bilagda skrifvelse, skulle
tro, att hon på ett olagligt sätt kommit öfver penningarne, hvilka
de i så fall icke skulle ta emot, ty ärliga voro de till själ och hjerta
det var da nagot, som var visst och sannt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
