Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fröken Pamela Tornspets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
senare hon fann vara ganska närgångna och hon undrade för sig
sjelf, hur det egentligen skulle vara att bo derborta på Ladugårds-
landet.
Emellertid skred tiden framåt, två slag i Ladugårdslands kyrktorn
förkunnade, att det nu kunde vara tid för Anna att vända åter till
N:o 00 Kommendörsgatan och uppsöka fröken Tornspets, som väl
nu skulle ta emot.
Det lyckades Anna denna gång att få slippa in i tamburen,
der hon mottogs af en ung flicka, snyggt klädd och med ett behagligt
utseende. Denna flicka kom ut i tamburen, sedan en enklare klädd
tjenstflicka öppnat för Anna.
— Söks fröken Tornspets, frågade den unga, välklädda flickan.
— Ja, svarade Anna.
— Hvem får jag lof att anmäla?
— Anna Larsdotter.
Vid detta svar sågo de båda flickorna förvånade upp på Anna.
De sade emellertid intet. Den välklädda flickan gick in i våningen
och den andra stannade i tamburen för att hjelpa Anna af med
hennes öfverplagg.
Efter några ögonblick kom den välklädda flickan tillbaka sägande:
— Var så god och stig in i salongen.
Anna gick in, passerade ett par rum och kom så in i salongen.
Der satt en liten mager och spetsnäsad gumma iklädd en mörk
sidenklädning, under hvars fåll en guldskinnstoffel tittade fram. På
hufvudet hade hon en tyllmössa med hvita burr och gröna band,
hvilka voro under hakan knutna i en stor rosett.
Hon bar en brosch af emalj, på hvilken ett miniatyrporträtt var
måladt, en stor guldkedja ringlade i fina länkar öfver hennes bröst
och slutade vid midjan, hvarest fanns en så kallad klockhake af guld, som
begagnades förr i tiden. Hennes handleder och fingrar pryddes af
armband och ringar och i en svart snodd hängde en så kallad dubbel-
lorngett, hvilken hon stundom förde till sina ögon.
Hennes ansigte var litet och magert och de mest framträdande
partierna voro hakan och näsan, hvilka voro mycket spetsiga och
liksom sträfvade för att mötas och bilda ett hvalf öfver de tunna
läpparne, hvilka slötos hårt tillsammans, när hon inte talade.
Ögonens färg var alldeles indifferent, men blicken ur desamma
var ovanligt skarp och de harmonierade dervidlag förträffligt med
näsan och hakan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
