- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
30

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fröken Pamela Tornspets

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30
— Ja, aldrig!
— Och det säger ni, så bestämdt?
— Jag kan göra det.
— Det var besynnerligt. Ni är ju så ung.
— Ja, sade Anna, men jag är bittert pröfvad.
Hon slog ned sina ögon och märkte inte, hur fröken Tornspets
mönstrade henne, ej heller hur Olivia, som den andra flickan hette,
med intresse såg på henne.
— Ni är pröfvad, mitt barn? sade slutligen fröken Tornspets
— Ja!
— Ni har haft fästman?
–Ja, jag hade en gång gifvit bort mitt hjerta.
— Ni hade?
— Ja!
— Hur förklara det? — Er fästman är då död?
— Nej, nådig fröken.
— Han har öfvergifvit er?
— Jai
Anna suckade djupt, när hon gaf detta svar.
Usch, de otäcka karlarne! utropade fröken Tornspets och
slog med sina händer. Ja, det är det jag säger åt Olivia hvarje dag.
Iro dem ej, tro dem ej! De svära evig kärlek åt en flicka den ena
stunden och svära obrottslig trohet åt en annan flicka en timme
efteråt.
— Aldrig min Adolf, sade Olivia och rätade ut sig till sin fulla
längd.
Nej, bevars! Det är gitvet det. — Den här lilla tösen som
sitter här så vacker och blid, den här lilla öfvergifna flickan sade
nog en gäng så också om sin tästman. Gjorde ni inte det?
— Jo!
— Ser du der Olivia.
Om också alla fästmänner på jorden svika sina fästmöar,
skall Adolf aldrig svika mig, sade Olivia blossande röd.
Hvar och en blir salig i sin tro, sade fröken Tornspets, må
du bli det i din, Olivia, det unnar jag dig gerna, mitt barn, det vet
du det är töröfrigt du sjelf, som vill lemna din plats hos mig.
Ja nådig iröken, sade Olivia nigande.
Jag måste derför med eller mot min vilja taga mig en ny
sällskapsdam, hvilken vill lefva sitt lif fram med mig i stillhet och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free