Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fröken Pamela Tornspets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
i den husliga tref’nad, som ett ensamt fruntimmershem kan erbjuda.
Du inser det, min lillaP
— Ja, nådig fröken svarade Olivia.
— Visserligen har lilla Lydia stora betingelser–––-jag har
mycket funderat på en liten snäll flicka vid namn Lydia, tilläde fröken
Tornspets vändande sig till Anna. Hon läser mycket bra och det
bör hon äfven kunna göra, ty hon har under ett par år varit lektris
hos en fru Wenuerholm här i staden.
Anna ryckte till.
Fru Wennerholm! Skulle då denna familj alltid skymta för
henne, hvart hon än toge vägen!
pion kände, hur hon bleknade, hvilket fröken Tornspets emellertid
inte lade märke till, utan fortsatte:
• _ Det finns här i staden, min lilla, en fru Wennerholm, hvilken
bor i sitt eget hus vid Drottninggatan. Hon är mycket rik och lefver
som en furstinna. Hos henne och hennes dotter har Lydia hvarje
morgon läst högt tidningen och äfven en eller annan bok. — Den
stackars flickan är emellertid nu utan denna för henne så behöfliga
inkomst, ty fru Wennerholm har rest utomlands tillsammans med sin
dotter och måg — fröken Wennerholm har nämligen nyligen blifvit
grefvinna, i det att hon gift sig med en grefve Strutsenfot.
Anna kände, hur kallsvetten började att lacka i hennes panna
under hatten, när fröken Tornspets talade om för henne denna historia,
som hon så väl kände till. Lyckligtvis märkte den gamla fröken
inte hennes uppskakade tillstånd utan hon fortsatte helt lugnt:
_ Jag blef rekommenderad den stackars flickan, hvilken verkli-
gen är riktigt söt och har ett behagligt uppträdande; men hon är så
envis den lilla tokan och vill på inga vilkor lära sig spela litet kort,
emedan hon är nog barnslig att tycka, att det är syndigt att spela.
Ni må inte tro, att det är något spelhus härhemma hos mig, tilläde
hon förklarande. Gud bevare mig derifrån! — Men hvad skola ett par
ensamma fruntimmer göra de långa söndagseftermiddagarna, när man
sitter ensam — ty att gå ut och promenera en söndagseftermiddag
är ju rent af motbjudande, åtminstone i mitt tycke och efter det får
min sällskapsdam vara så god och rätta sig. Föröfrigt leka vi ju
endast med korten samt spela om russin och mandel, som jag ju
sjelf består. — Kanske ni också, min lilla vän, tycker, att det är
syndigt?
— Nej, svarade Anna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
