Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fröken Pamela Tornspets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Anna läste oklanderligt och njöt af att läsa denna vackra poesi,
som är sä skär, att den närmast kan liknas vid tearosens kronblad
eller kanske ännu bättre vid en oförderfvad jungfrus hjerta.
— Mycket bra, mycket bra, mitt goda barn, sade fröken Pamela
vänligt. Hvad tycker du, Olivia, läser hon inte bra, den här lilla
trollpackan, tilläde hon vändande sig till Olivia.
— Jo, svarade hon sanningsenligt.
— Nästan lika bra som du, fortsatte fröken Pamela.
Olivia svarade intet derpå. —
Fröken Pamela kunde understundom vara mycket gnatig och när
hennes onda lynne föll på henne, var hon rent af olidlig, den glada
profryttaren kallade henne etterblåsa. Men man kunde aldrig från-
döma henne förtjensten att vara rättvis eller åtminstone att söka
vara det.
Olivia var en ganska bildad flicka och hon hade uppöfvat sin
färdighet att läsa högt ganska mycket, hvarjemte hennes vackra organ
gjorde ett i hög grad behagligt intryck på åhöraren. Detta ville
äfven fröken Pamela öppet erkänna för henne och i det hela tyckte
hon mycket om Olivia stötestenen mellan Olivia och hennes matmor
var den förras fästman.
Det blef beslutadt, att Anna skulle efterträda Olivia hos fröken
Tornspets och hon skulle tillträda platsen efter fjorton dagar, vid
hvilken tid Olivia skulle flytta.
När hon skulle lemna fröken Tornspets våning, sade Olivia til)
henne i tamburen:
— Lycka till!
v- Tack, svarade Anna.
— Men akta er att förarga gumman.
— Det skall jag Hon ser föröfrigt så god ut.
— Hon är ett rifjern, skall jag säga.
— Åh !
— Men hon kan vara god också.
— Det tror jag.
— Den, som skall tjena henne, måste bli en gammal nucka, som
hon, som väl aldrig haft en friare, fortsatte Olivia leende.
— Då passar den platsen bra för mig, svarade Anna, äfven hon
leende.
— Till en tid ja!
— För alltid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
