Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fröken Pamela Tornspets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Pyttsan!
— Det är säkert!
— Nej, nog skall jag ha mig en man alltid!
— Aldrig jagl
— Så säga alla, eller många åtminstone, men ingen tänker så.
— Jo, jag!
— Jag kan inte annat än skratta.
— Gör det. — Men säg mig allvarligt, ämnade ni verkligen
flytta?
— Jag ja!
— Så att jag inte tränger ut er?
— Nej visst inte!
— Då är det bra.
— Jag skall med otålighet räkna dessa fjorton dagar, som åter-
stå för mig att vara här.
— Då är ni inte ond på mig?
— Nej för ingen del.
— Adjö då!
— Adjö! Adjo! .
De båda flickorna räckte hvarandra händerna och ögonblicket
derefter var Anna åter ute i förstugan.
Hvem var glad nu om inte Anna! Hoo tryckte ena handen mot
sitt bröst, när hon gick utför trappan samt hviskade fromt för sig sjelf:
— Jag tackar dig, Herre Gud för din nåd. Må jag kunna sköta
denna min plats till min nya matmors belåtenhet och må ingen be-
röfva mig den.
— Hon gick nu tillbaka till Eriksdal.
När hon väl kom dit och hade passerat genom grindarne till
brädgården, mötte hon inspektor Hagberg.
— Nå, sade han, är Anna nu återkommen från sin romarresa?
— Ja, jag är så glad!
— Nå, var det svårt att hitta?
— Nej då.
— Jag antar, att Anna fått platsen, eftersom Anna är så sprittande
glad.
— Ja, det har jag.
— Jag gratulerar.
— Tack snälle inspektorn.
— Nå, när skall Anna tillträda platsen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
