Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fröken Pamela Tornspets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
x ~;f
— Jag tackar er, nådig fröken, svarade Anna och neg djupt.
— Na är Anna i min tjenst och från denna stund säger jag du.
Anna neg utan att svara.
— Nu skall du taga reda på, hvad Olivia kan ha att visa dig
och sätta dig in i saker och förhållanden, fortfor fröken Tornspets.
— Ja, nådig fröken, svarade Anna.
Och så börjades förevisningen.
Det var mycket, som Anna inåste lägga på minnet och för hvarje
gång Olivia påvisade något, tilläde hon alltid allvarligt:
— Kom noga ihåg det der, annars blir fröken mycket ond.
Anna lade på minnet, sä mycket hon kunde, men hon erkände
för sig sjelf, att hon inte kunde minnas allt på en gång.
— Fröken blir nog mången gång ond på mig, tänkte hon; men
jag skall vara tålig, tilläde hon i sina tankar. —
De två dagarne gingo snart till ända och nu skulle Anna bli
ensam i tjensten.
— Farväl min lilla Olivia, sade fröken Tornspets. Jag har nog
mången gång varit knarrig och tråkig, men jag har inte varit orättvis,
åtminstone inte med vilja. Att jag inte tycker om, att mina flickor
ha fästmän, är måhända en egenhet hos mig; men jag kan inte hjelpa
det. Jag vill, att mina flickor skola egna sig åt mig i första rummet,
men så snart de få fästmän, kommer jag i det andra och det lider
jag inte. — - Ingen må dock tro, att jag vill neka någon gifta sig. —
Blif lycklig, min snälla flicka, titta till mig någon gång och tala om,
hur du har det och hvad som sker och händer ute i verlden. Och
till sist ber jag dig mottaga till din bosättning denna lilla gåfva, som
jag ger dig med godt och vänligt hjerta.
Gumman tryckte femhundra kronor i Olivias hand.
Den öfverraskade flickan blef rörd till tårar öfver denna oväntade
vänlighet och djupt nigande förde hon fröken Pamelas hand till sina
läppar.
Några ögonblick derefter hade hon lemnat våningen.
— En snäll flicka, sade fröken Pamela.
— Hon ser så älsklig ut, inföll Anna.
— Hennes största fel är, att hon vill gifta sig.
Anna såg i smyg på sin matmor.
— Det felet skall jag då åtminstone inte ha, tänkte hon, den
goda flickan. — —
Den första dagen af Annas kondition hos fröken Pamela hade
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
