Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fröken Pamela Tornspets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, oupphörligt.
— Det var eget.
— Hvarför det?
_ Derför, att han oupphörligt kommit äfven i mina tankar.
Ja, jag har till och med drömt om honoin om nätterna.
— Jag också! Usch, jag drömde en så ohygglig dröm om honom
i går natt. Matte intet ondt ha händt honom.
— Ja, ja, det är inte godt att veta. De der guldgräfvarne ha
väl ej alltid sötebrödsdagar, tänker jag. — Men han är långt borta
och har han träffat ut för någon olycka, så kunna vi med bästa
vilja i verlden ej hjelpa honom.
— Hvad jag gerna skulle vilja göra det.
— Grubbla inte på det, kära Anna. — Tänk nu på sig sjelf.
Var glad och sköt sin plats väl, så att Anna får sin matmors för-
troende.
— Nog skall jag bjuda till alltid.
_ Det, tror jag nog. — Ja, jag måste ut i brädgården nu. Adjö
Anna lilla!
Han räckte henne sin hand, som hon tacksamt tryckte mellan
sina båda.
En timme derefter var Anna på väg till Ladugårdslandet. Herr
Hagberg hade sagt till en af stallpojkarne, att han skulle skjutsa
Anua bort till Kommendörsgatan, så att hon skulle kunna fä med
sig alla sina saker på en gång. Tack vare herr Hagbergs rättkänsla
att ge henne de penningar, som fru Wennerholm utbetalat för åter-
fåendet af det bortkomna och igenskaffade diamanthalsbandet hade
hon kunnat ekipera sig riktigt bra och nu kom hon till fröken Torn-
spets väl utrustad, hvilket alltid är bra, alldenstund den, som är
väl försedd, alltid vinner mera förtroende, än den, som lider brist på
allt. Menniskorna äro af naturen ytliga och de döma äfven oftast
efter ytan, ehuru de icke sällan måste erkänna, att ytan bedrager.
— Nå, se här är min lilla vän, Anna, var det ju ni hette, sade
fröken Tornspets, när Anna denna dag blef införd till henne af Olivia,
hvilken lofvat stanna qvar två dagar efter Annas tillträde till platsen.
Välkommen min lilla vän, välkommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
