Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Grefve Strutsenfot i röfvarehänder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
mit till staden och tagit in på Hotel Corona. — Ja man undrade,
om familjen verkligen var ereflig och om den icke snarare var furstlig.
En sådan uppmärksamhet är ganska farlig att väcka i det af
röfvare uppfyllda Italien; men ingen af de resande tänkte derpå och
kanske de ej heller hade något att frukta. —
De gingo emellertid på en vulkanisk mark icke blott i lekamligt
utan äfven i andligt hänseende. Vesuvius var kanske den minst farliga
vulkanen åtminstone för grefven personligen.
Grefve Strutsenfot, hvilken af naturen älskade allt skönt och
utan tvifvel skulle blifvit en mycket god konstnär, om han inte helt
och hållet låtit sig försoffas af fru Wennerholm och hennes dotter
samt af de rikedomar, som koraino honom till del genom hans gifter-
mål, njöt med fulla drag af de konstskatter, som italien hade att
uppvisa, lika mycket som af att betrakta den härliga naturen och
det vackra folket.
lían ströfvade derför ofta omkring ensam i Neapel ty hans
grefvinna och hennes mor ville ej göra sig besvär med några prome-
nader. De reste som blindbockar samt tänkte endast på att lysa
och att — intrigera. —
Bland dem, som grefven ganska ofta umgicks roed i Neapel var
svensk-norske generalkonsuln derstädes, en ung och liffull man, hvilken
fattade mycken sympati för grefve Strutsenfot, meii som icke kunde
fördra hans grefvinna och dennas mor. Han erkände för sig sjelf,
att grefvinnan var mycket vacker och att hennes mor var en qvinna,
som förstod att konservera sig, men han kunde inte fördra dem.
Han var en person, som var van att genomskåda menniskor och att
se, hvad de gingo för och en inre känsla sade honom, att dessa båda
fruntimmer icke voro af något moraliskt värde. Han skulle äfven
snart finna, att han haft rätt i sina aningar. —
I Neapel vistades vid denna tid en ung siciliansk flicka, hvilken
var så skön, att hon till och med ådrog sig en del neapolitanares
uppmärksamhet. — Hon var emellertid mycket dygdig och afslog alla
de anbud som gjordes henné af vissa ädlingar i Neapel och isynnerhet
af den för sin rikedom kände signor Fernaudo di sant Pavaro.
Flickan hade ett ungdomstycke, som hon var trogen. Hon älskade
den unge men lattige fiskaren Pietro och ingen rik ädling skulle kunnat
hafva förmått henne att svika denna sin tro.
Detta är nu sagdt i största möjliga korthet. Den vackra sicili-
anskan spelar ingen rol i denna berättelse på annat sätt, än att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
