Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Grefve Strutsenfot i röfvarehänder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I annat fall skulle ingen ädling mer våga begagna sig af mm
hjelp i sina små kärleksaffärer, svarade signor Benevento, bockade
sig diupt och gick. —
Emellertid hade dansen fortsatts i kastanielunden, men snai
började de lekande paren att finna sig allt för mycket observerade
af personer, hvars ansigten de ej tyckte om. - De insago at det ej
var lazzaroner, som sågo på dem. Dessa hade de ej fruktat Men
dessa personer, som nu så oförmodadt strömmat till kastanielunden,.
ingåfvo fruktan, ehuru de på det hela taget sågo ut som fredliga bonder.
ë Men de dansande voro vissa om, att de ej heller voro bondei,
ty dessa stodo ej så der likgiltiga, när de voro inne i Neapel. De
redogjorde sig ej för hvilka deras åskådare voro, men de voio gene-
rade af dem och derför drog det ena paret efter de$ andra sig fran
lunden Äfven sicilianskan och Pietro lemnade lekplatsen.
Liksom af en händelse följde ett par af åskådarne dem. Dessa
åskådare fingo emellertid snart sällskap af flere karlar.
När dansen slutade, ville grefve Strutsentot ga tillbaka till hotelle .
Han såg på sin klocka och fann, att det var hög tid för honom att
hemta sin grefvinna och svärmor för att föra dem till teatern
Men han hade inte tagit två steg, förrän han hejdades af en illa
klädd person, hvilken med sin hatti handen djupt bugade sig tor
honom och bad om en skärf. . .
Grefven kastade ett mynt i hatten och ville ga vidare, men karlen
var nu så ifrig med sina tacksägelser, att grefven pa intet vis kunde
komma förbi honom och till all olycka kom en tiggare till och begärde
_ Fördömda tiggare, mumlade grefven och kastade ett my
äfven i hans hatt; men han ångrade sig i detsamma, att han gjort det;
ty nu blef äfven denne andre tiggare till ytterlighet efterhängsen med
sina tacksägelser. 0 ....
Förargad vände sig då grefven om i afsigt att pa detta satt
komma ifrån dem.
Hur förvånad blef han då icke, när han fann en tiggare a
der hvilken hastigt strök hatten af hufvudet och bad om en allmosa.
’ Men nu var grefven mätt på att gifva allmosor at neapolitanska
tiggare och han gjorde en afvisande rörelse med handen och vande
sig åt sidan i afsigt att gå åt det hållet. Men tiggaren följde efter,
så att han dock kom framför grefven och sträckte sin hatt mot honom,
under det att de öfriga två tiggarne fortforo med sina tacksägelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
