Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Grefve Strutsenfot i röfvarehänder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pi!©??? 20^ ÜS¡ w
51
Det hade hastigt mörknat, som det gör i de sydliga länderna,
hvilka icke ha våra nordiska ljusa sommarnätter, utan der det med
ens blir alldeles mörkt äfven efter den klaraste dag.
Grefven börjäde känta sig beklämd och inte kunde han komma
förbi de efterhängsna karlarne, hvilka utan att han märkte det, trängde
honom tillbaka till den mörkaste delen af kastanielunden.
Då började grefven att tänka på italienska röfvare, om hvilka
han läst många lika underbara som håresande berättelser. Han hade
törut ryckt på axlarne, när man talat om röfvare, derför att han
vant öfvertygad om, att allt röfveriväsen var slut. Men nu började
han frukta det värsta och han ropade på hjelp.
I detsamma kände han en duk kastas om sitt ansigte, så att
han hvarken kunde se eller ropa och i samma ögonblick blefvo hans
armar och ben kringsnörda af rep, som grefven trodde, men i verk-
ligheten af gördlar, som röfvarne hade helt löst sittande på sina höfter
för att använda vid kommande behof.
Grefven, som nu var alldeles redlös, insåg, att han fallit i ett
försåt för röfvare och man må inte undra på, att han kände sig mer
än illa till mods, ja, han kände något liknande dödsångest.
Han kunde ej se, ej tala, ej gå och ej röra sina armar.
Han blef upplyftad på röfvarnes skuldror och buren någonstädes
samt derefter lagd i något liknande en låda, enligt hvad grefven kunde
känna.
I verkligheten blef han lagd i en likkista.
Hans bindel för munnen lossades nu något men i stället fördes
mellan hans tänder ett hårdt föremål, som väl bands fast och nu drogs
bindeln helt och hållet upp från munnen och näsan, men hölls qvar
öfver ögonen.
Plötsligt blefvo alla ljud så dofva för grefvens öron.
Detta kom sig deraf, att ett lock lades på kistan och fästes
lätt vid densamma med små skrufvar, öfver locket var kastadt ett
krusflor, hvilket helt och hållet dolde de otaliga små hål, hvilka voro
borrade i locket för att ge luft åt fången.
Den arme grefven våndades och kallsvettades.
Han började sjelf tänka på, att man lagt honom i en likkista
och han fruktade för, att man ämnade begrafva honom lefvande,
ehuru han inte kunde iuse, hvad nytta man skulle kunna ha af ett
sådant våld.
En god stund stod kistan alldeles stilla, men derefter lyftes den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
