Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Grefve Strutsenfot i röfvarehänder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
upp och grefven hörde, "hur en katolsk sång släpande sjöngs, under
det att han kände, att han bars framåt.
Nu var han viss om, att han låg i en likkista och att han bars
till grafven.
Han gjorde en förfärlig ansträngning för att få loss sina armar,
men detta lyckades honom inte och blott ett sakta stönande ljud
kunde han tvinga fram mellan tänderna, som voro hårdt slutna om
munkaflen.
Förhållandet var, att en af de tre röfvarne, hvilka fångat grefven,
hçde skyndat bort till ett visst hus, der flera af deras kamrater voro
och der de hade i förråd åtskilliga kostymer för olika ändamål.
Alla dessa kostymer och attiraljer tillhörde röfvaranföraren,
hvilken äfven egde huset.
När röfvaren kom dit in, sade han blott!
• — Begrafning!
Några af röfvarne iklädde sig då hastigt munkkåpor och en del
af qvinnorna korgossedrägter. De togo ljus i sina händer och gingo
sjungande bort åt det håll, dit röfvaren visade dem.
Någro andra röfvare klädda i sorgdrägter och deras qvinnor äfven
sorgklädda följde med,
Och så kommo de till platsen, der likkistan stod.
De tre röfvarne, som fångat grefven, försvunno nu hastigt, kistan
lyftes upp, de till munkar förklädda röfvarne uppstämde en sorge-
hymn, korgossarne gingo framför tåget med brinnande ljus i sina
händer och så fördes likkistan genom Neapels gator i den stilla nätlen.
Flera vandrare möttes och alla stannade de och blottade sina
hufvuden, när det dystra tåget passerade dem.
Och på detta sätt kom kistan utom tullen till begrafningsplatsen,
der ljusen hastigt släcktes, sången upphörde och i hastigare fart bars
kistan vidare.
Der slöto sig de öfriga röfvarne till tåget, som skred fram lika
hastigt som tyst.
Inom kort passerade de ett träd, der en ung man hängde och
sprattlade under dödsryckningar.
Han hade således alldeles nyss blifvit hängd.
Denne man var Pietro, den vackra sicilianskans älskade.
Han hade velat försvara sin brud, som blifvit gripen af röfvarne,
hvilka, då de ej fingo någon bukt på honom, kastade en snara om
hans hals och hissade upp honom i första, bästa träd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
