- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
59

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Grefvinnan och hennes mor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

59
— Nå det var riktigt snällt, att generalkonsuln ville göra oss
den äran, utbrast fru Wennerholm på sitt artiga sätt, när general-
konsuln blef införd till dem.
— Äran är helt och hållet på min sida, mina damer svarade
generalkonsuln. Men jag måste påminna om, att tiden är långt fram-
skriden och ingen kommer in i teatersalongen, sedan ouvertyren börjat.
Det är derför skäl att genast åka.
— Vårt ekipage väntar vid hotellporten och vi äro färdiga.
Några minuter derefter sutto damerna och generalkonsuln i vagnen,
som rullade bort. Oupphörligt möttes de åkande af skockar af
lazzaroner, dessa trashankar så typiska för Neapel. De syntes vara
i riktig feststämning denna dag.
— Vivat Garibaldi! Vivat! Vivat ropades öfverallt, mössor
kastades i luften och höga tjut af glädje höjdes här och der med
sådan kraft att hästarne skyggade för dem.
Lazzaronerna, hvilka annars plägade helt makligt ligga utsträckta
på gatorna och torgen, voro nu alla på fotter och visade en liflighet,
hvilken man knappast skulle kunnat tilltro dem om. Det var ett
vimlande lif på de största af Neapels gator genom hvilken grefvinnan
Strutsenfots vagn måste passera på väg till teatern.
— Det må väl ej hända Emanuel uågot ondt i detta folkvimmel,
sade fru Wennerholm med väl spelad oro’.
— Lazzaronerna äro ej farliga, blott grefven förstår att blotta
sitt hufvud, när de ropa vivat, svarade generalkonsuln.
Nu måste vagnen stanna ett ögonblick för trängseln af lazzaroner
som sjöngo frihetshymner:
Låt oss tåga till gamla Roma
Till Capitolii klassiska vallar!
Dit Italia oss kallar
Att plantera tricoloren.
■ Ty tricoloren har alltid varit
Den skönaste af alla fanor. —
Frihetens och ärans banor
Öppnas åter, — höjom den!
Ett högljudt lefve för våra bröder
I Palermo, Neapel och Venedig! —
Död åt en och hvar menedig,
Åt hvar grym och feg tyrann! —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free