Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Grefvinnan och hennes mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Slutligen sattes vagnen åter i rörelse och kom nu ut på mindre
trafikerade gator, samt rullade med rask fart framåt.
Plötsligen stannade den emellertid åter.
— Hvad är det nu då, sade fru Weunerholm.
— Det är ett liktåg, som passerar, sade generalkonsuln.
Yerkligen kom der ett liktåg föregånget af korgossar med brinnande
facklor i sina händer och följdt af munkar sjungande:
»Kyrie eleison».
Tåget passerade helt nära vagnen och skar densammas bana och
först när det passerat, sattes vagnen åter i rörelse.
Det var den kista, i hvilken grefve Strutsenfot låg, som hindrade
hans grefvinnas vagn att komma fram obehindradt till teatern. —
Hade grefvinnan anat sin mans öde, skulle hon helt visst icke varit
så likgiltig som hon nu var för honom. Han hars i en likkista bort
till en röfvarhåla och hon reste i full gala för att bevista en opera-
föreställning. — Motsatserna möta hvarandra gerna här i lifvet.
Slutligen stannade vagnen åter, denna gång framför teatern.
Damerna och generalkonsuln stego ur åkdonet och skyndade sig in i
teatern, der de knappast hade hunnit intaga sina platser, förrän
orkesterdirigenten fattade sin taktpinne och orkestern började ouver-
tyren till Werdis då så populära opera »Den vilseförda» hvilken gafs
den aftonen inför en till sista plats utsåld salong.
När ridån föll öfver första akten, sade fru Wennerholm:
— Jag förstår inte min herr mågs smak. Nog sitter jag för
min del hellre här i lugn och ro på teatern och lyssnar till den vackra
musiken samt njuter af den brokiga tafia som den fyllda salongen
upprullar för mina ögon, än jag skulle vilja gå på gatorna bland
skrikande lazzaroner.
— Jag också, inföll grefvinnan.
— Helt visst gör nog grefven det också, sade generalkonsuln,
men det har allt sitt intresse att se Garibaldi hyllas, ty utan tvifvel
är han vår tids märkligaste man i Europa. Hade han ej varit, skulle
vårt sköna Italien ännu varit fjättradt i slafveriets bojor. Men han
har varit en frihetens kämpe och krossat förtrycket i sitt fädernesland.
— Ja en stor man är han, det är visst.
— En utomordentlig man, min nådiga. Och när man vet, hvad
han lidit, förvånas man öfver, att han stått bi. — Under sin vistelse
som landsflyktig i Amerika hade han att genomgå fasansfulla ting.
— Var han landsflyktig någon gång?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
