Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Grefvinnan Strutsenfots diamanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
— Tack!
— Vet fru grefvinnan, hvad försäljningspriset tor dessa sinycken
varit i Sverige?
— Jag tror, att min mor betalt trettiosex eller trettioåttatusen
för dem tillsammans.
— Behagar grefvinnan dröja här några ögonblick, medan jag
springer öfver till hofjuveleraren.
— Med nöje.
— Tack!
Generalkonsuln gick och grefvinnan Strutsenfot blef ensam inne
på hans inre kontor.
Spår jag ej allt för orätt, tänkte hon, skall detta förskaffa
mig en välbehöflig glans, hvilken kan vara bra att ha, när jag en
gang blir skild från Emanuel. — Min lilla mamma blir nog ifrån
sina sinnen, när hon får veta, att jag gjort mig af med mina diamant-
halsband. Men hon maste lugna sig och hon måste äfven gifva mig
nya diamanter.
Det dröjde en god stund, innan generalkonsuln återkom och gref-
vinnan började finna tiden tråkig. Hon reste sig derför upp och såg
sig omkring samt fick syn på en svensk tidning. Det var Aftonbladet.
Visserligen var det ett gammalt nummer, men hon tog det i alla fall
och läste i det. — Der fick hon en beskrifning på sitt eget bröllop.
Slutligen kom generalkonsuln tillbaka. Hans uppsyn var ljus
och det syntes på honom, innan han Annu talat, att han medförde
goda nyheter.
— Bäste herr generalkonsul, sade grefvinnan Strutsenfot, ’hvad
jag gör er besvär. — Och hon lade i detsamma från sig tidningen.
— För all del, fru grefvinna, gör er inga skrupler i detta fall.
— Ni har varit hos hofjuveleraren?
— Ja. Och jag kan glädja eder med det beskedet, att diaman-
terna betinga en summa, som ej obetydligt öfverstiger det belopp, som
röfvaranföraren begärt i lösen.
— Hvilken lycka!
Hon slog hop sina händer och tilläde:
— Han köper dem?
Visserligen vore han benägen dertill; men jag har ett annat för-
slag att göra eder.
— Hvilket då, herr generalkonsul?
— Alldenstund ni för att återgifva grefven friheten ej behöfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
