Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Grefvinnan Strutsenfots diamanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
hela den summa, som hofjuveleraren uppskattat diamanterna till, vill
jag hemställa till eder, om ni täcktes tillåta mig försöka att belåna
dem i italienska banken för 40,000 lira, då det är lätt för eder att
återlösa dem sedan.
— Tror ni, det går för sig att belåna dem?
— Jag anser, att detta icke bör möta något hinder.
— Men kan banken uppskatta dem?
— Jag uttar ett intyg af hofjuveleraren öfver smyckenas värde.
En glädjeblixt bröt fram ur grefvinnans ögon.
— Säljer jag diamanterna, kan det bli mig ganska svårt att
lyckas öfvertala min mor att köpa mig nya, täpkte hon. Men be-
lånar jag dem. skall hon tvingas att återlösa dem. Hennes stolthet
skall tvinga henne dertill.
Högt sade hon:
— Herr generalkonsul, jag är eder tack skyldig, om ni vill be-
låna diamanterna.
— Vill ni då vara god och gifva mig fullmakt dertill.
— Med nöje.
Generalkonsuln lade fram ett med konsulatets stämpel försedt
papper och bad grefvinnan skrifva efter hans diktamen en fullmakt,
hvilken sedan bevittnades af ett par ai’ konsulatkontorets skrifvare.
När detta var gjordt, skref generalkonsuln några ord på ett
papper, hvilket han kuverterade samt tillkallade ett af sina yngsta
biträden, hvilket han tillsade att gå öfver till hofjuveleraren med
brefvet, på hvilket han skulle ha svar.
— Man måste handla med skyndsamhet i detta fall, sade general-
konsuln, sedan hans biträde gått. Jag har begärt af hofjuveleraren
ett intyg om diamanternas värde. Så snart jag fått det i min hand,
vill jag med er tillåtelse genast gå till banken med diamanterna.
— Hvad ni är god.
— Ni torde glömma, fru grefvinna, att min plikt icke blott som
menniska utan ännu mer som generalkonsul i ett främmande land
bjuder mig att vara mina i det landet resande landsmän till tjeijst.
Han sade detta sä artigt men tillika med en bestämdhet, som
omöjliggjorde all opposition, äfven om den skulle blifvit gjord under
artighetens insegel. Grefvinnan nöjde sig derför med att förbindligt
böja på hufvudet till en komplimang.
Det dröjde intet länge, innan generalkonsulns biträde återkom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
