Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Grefvinnan Strutsenfots diamanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
— Gif’ mig 40,000 lira, mamma.
— Hvar skall jag i hast ta dem ifrån.
— Generalkonsuln talade om ett lån i italienska banken.
— Vansinniga barn! Jag vill ej höra vidare talas om denna
sak.
— Du skall–––- —
— Jag har aldrig hört, att ett barn befaller sin mor.
— Förlåt mig! Jag vill be dig, mamma.
— Låt mig vara,
— Jag skall anropa dig, till du hör mig.
— Jag kan ej skaffa så mycket penningar.
— Lånet — — —
— Jag lånar inte. — Se så, låt det vara slut nu på detta upp-
träde.
Fru Wennerholm Iemnade äter hotellet i vredesmod och var
borta till långt fram på eftermiddagen.
När hon åter kom hem, gick hon fram till sin dotter, sägande:
— Vill du ännu trotsa din mor?
— Jag trotsar inte, jag blott ber.
— Jag vill inte stanna ännu ett dygn i denna stad.
Grefvinnan svarade intet.
— Jag reser; vill du ännu inte vara mig följaktig?
Just när fru Wennerholm gjorde denna fråga, ljusnade grefvinoans
hy och hon reste sig upp sägande:
— Jo nu!
Och hon pekade mot dörren, hvilken just då öppnats. Fru
Wennerholm såg ditåt. Der stod en ’reslig man. Det var grefve
Emanuel Strutsenfot.
Fru Wennerholm bleknade under sminket. Hennes ögon antogo
ett underligt uttryck, hela hennes kropp började skälfva. Hon trodde
ej, att det var grefven, hon såg, hon trodde fastmer, att det var
hans vålnad. Hon var så öfvertygad om, att det var omöjligt, att
grefven skulle ha sluppit ut ur sitt fängelse i röfvarkulan, att hon
trodde, att han nu visade sig som en vålnad för henne anklagande
henne för, att hon ej velat rädda honom.
Grefven å sin sida var öfverväldigad af tacksamhet, för att han
blifvit räddad. Han kunde inte tänka annat, än att det varit fru
Wennerholm, som skaffat penningar till att lösa ut honom från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
