Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Tidningsnotisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
— Ja.
Anna skyndade sig ut för att mottaga den främmande och just
som hon öppnade dörren till tamburen, ropade en munter mansröst:
— Se god dag min lilla fästmö!
— Hvad i Guds namn hör jag, sade fröken Tornspets för sig
sjelf och ryckte till i stolen, der hon satt. Fästmö? — Hon för-
säkrade nyss, att hon aldrig skulle skaffa sig någon fästman och
minuten efteråt hör jag med mina egna öron, hur en karl kallar henne
för sin fästmö. — O, de flickorna, de flickorna!
Och fröken Tornspets vaggade af och an i stolen, der hon satt.
Anna hade emellertid blifvit helt röd om kinden dels för det
öfvannämnda utropets skull och dels äfven af glad öfverraskning öfver
att finna, att det var den glade profryttaren, som stod i tamburen
hvilken skaffat henne hennes plats hos fröken Tornspets.
— God dag, herr grosshandlare, sade hon gladt och neg djupt.
— God dag, god dag, lilla fästmö.
— Tala för Guds skull inte om fästmö här i huset.
— För tusan, det glömde jag, gumman är ju förbannad på alla
flickor, som få fästmän, derför att hon sjelf aldrig fått någon, ha,
ha, ha!
— Fy, så grosshandlaren säger.
— Hon är väl hemma, gumskruttan?
— Nådig fröken är i salongen, svarade Anna allvarligt. Hon
kunde inte rätt förlika sig med profryttarens sätt att tala om sin
tant, hvilken utan tvifvel var en ganska egen menniska, men som
likväl var god och aktningsvärd.
— Godt! Anmäl mig då.
— Ja!
Hon skyndade in till fröken Pamela, hvilken tycktes ha förlorat
sitt goda lynne, medan Anna varit ute i tamburen.
— Hvem är det? frågade hon.
— Det är grosshandlaren 1
— Den odågan! utbrast gumman. För in honom.
Anna skyndade sig illa till mods ut att öppna tamburdörren för
grosshandlaren, som stöflade in igenom rummen och slutligen stannade
djupt bugande framför sin tant.
— Jag har den äran, min nådiga tant, sade han.
— God dag Edvard svarade hon och räckte honom sin hand.
— Jag hoppas, att jag inte kommit olägligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
