- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
92

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Tidningsnotisen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jag kan svara både ja och nej på den frågan.
— Det vore katten. Det är bäst, att jag går igen då och åter-
kommer, när solen i min nådiga tants lynne riktigt skinit upp.
— Nej, dröj qvar, det är jnst något, som jag ville tala med
dig om.
— För tusan — — —!
— Usch, hvilka peblejska uttryck!
— Förlåt mig, min nådiga tant. Jag kom inte ihog, hvar jag
Det är i sanning ganska sällsynt nöje för en fattig fan som
— Edvard!
— Ah, hvad sade jag, en fattig handelsresande som jag, menar
jag naturligtvis, att få komma in i en sådan fin saloDg som denna,
i hvilken dessutom värdinnan är den finaste möbeln — — —
— Hvad säger du? Ar jag en möbel? utbrast fröken Tornspets
och tappade i detsamma sin näsduk, hvilken Anna, som fann upp-
trädet mycket löjligt, men tillika var mycket orolig för, att fröken
Tornspets skulle bringas i ett dåligt lynne, som måhända kunde ha
ödesdigra följder, skyndade att ta upp.
— Tack min flicka, sade hon och mottog näsduken.
— Min nådiga tant får ej döma mig för hårdt, fortfor handels-
resanden.
— Nej det märker jag nog.
— Jag är inte van att röra mig i så fina kretsar.
— Det skall Gud veta.
— Handlande i landsorten äro ej alltid så bildade; men de kunna
vara hederliga menniskor för det, förstår tant.
— Nå nå, derpå tviflar jag inte, kära du.
— Men när man träffar affärsvänner, så inte skräder man just
på orden.
— Det hörs bäst på dig det, din vindböjtel, svarade fröken
Tornspets, som inte kunde låta bli att le åt sin putslustige släkting.
— Det är glada lifvet, när man är på affärsresor, förstår tant.
— Hvilket språk.
— En talar om en historia–––- —
— Som väl inte är för vacker, tänker jag.
— Nåja, det kan ju hända, att den inte alltid är för damer att
höra på, men lustig är den alltid och framkallar alltid skratt — och
skulle ett fruntimmer någon gång af misstag få höra en dylik strof,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free