Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Tidningsnotisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
grefliga familjen, i det att fru Werinerholm, hvilken tagit vid sig
mycket under dessa fasans dagar, miste sitt förstånd.
I sanning en sorglig bröllopsresa.
— Milde Gud, hvilken resa, sade Anna och lade frän sig tid-
ningen.
— Dsch, dessa otäcka resor, yttrade fröken Pamela.
— Den stackars fru Wennerholm!
— Att bli beröfvad sitt förstånds ljus!
— Måtte inte grefvinnan ta någon skada af allt detta.
_ Ja, du säger något Anna! — Nej, det galnaste en flicka kan
göra, är att gå och gifta sig, isynnerhet om det skall bli bröllopsresa
efteråt.
Ovisst är, om Anna i sitt sinne obetingadt gick in på denna
fröken Pamelas konklusion. Emellertid gjorde hou inte någon in-
vändning.
Det blef emellertid en temligen sorgsen stämning i fröken Pamelas
hem. Men man hade dock fått ett ämne att tala om och grefve
Strutsenfots äfventyr i Neapel diskuterades hela dagen af fröken
Pamela och Anna, hvilken hade en nästan outhärdlig hjertklappning.
Hon tänkte med fasa på qvällen, då det helt visst skulle bli ett
spelparti igen. Hon visste med sig sjelf, att hon inte skulle kunna
hålla sina tankar tillsammans och hon visste äfven, att fröken Pamela
skulle bli ond på henne, om hon spelade illa.
Det var derför en verklig lisa för henne, då fröken Pamela om
aftonen sade sig ej vara hagad tör att spela, utan fastmer ville höra
några strofer ur »Axel», innan hon gick till hvila.
Anna välsignade den gamlas kärlek till »Axel» och hon skyndade
sig att gripa boken, liksom om hon varit rädd tör, att hennes matmor
skulle komma på andra tankar, samt började läsa:
Den stora kungen låg i Bender,
Förödda voro re’n hans länder
Beledt hans namn, nyss ärorikt.
Hans folk, en sårad kämpe likt,
Som ren af döden känner kölden,
Stod, fäktande på knä, bak skölden
Och intet hopp om räddning fanns
I något annat bröst än hans.
Fast stormen bläddrade i bladen
Af ödets bok, fast jorden skalf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
