- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
103

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Tidningsnotisen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103
— Den stackars flickan, klagade gamla fröken. Vi måste genast
skicka efter doktorn.
Och hon klädde sig med tjenstflickans hjelp samt satt sjelf vid
Annas bädd, när flickan sprang bort til! läkaren Fröken Pamela
kände sig sjelf sjuk. Hon hade nämligen kommit upp för tidigt
denna morgon. Ja, hon klagade till och med för tjenstflickan öfver,
att hon hade måst stiga upp — midt i natten —
»Emanuel — — — röfvare––––––död––––––-7 Älskade!»
voro de ord, som Anna oupphörligt uttalade i osammanhängande
meniDgar.
Fröken Pamela lyssnade till henne.
__ Hvem kan denne Emanuel vara, som hon oupphörligt ropar
på, tänkte hon. Man skall få se, att hon nog har fästman i alla
fall, fastän hon nekar till det. — Synd vore det på flicka, om hon
hade det!
— Doktorn kommer straxt, sade tjensteflickan, som nu kom hem.
— Nå det var bra, se till, att det är sä snyggt som möjligt,
men du får inte damma på mina atenienner, hyllor, bord och byraar,
det kan du inte.
Och fröken Pamela höll en liten föreläsning om, hur man rätt
skulle damma och hur fina fingrar, man maste ha deitill.
Och så kom doktorn.
Han såg på Anna och kände på hennes puls.
— Det är blott en tillfällig upphetsning, sade han.
— Gud ske lof för det, inföll fröken Pamela.
_ Ett kallt omslag och så litet lugn, så går nog det der öher.
\ — Hvad kan det^vara, doktor?
— Det förefaller mig, som om den sjuka blifvit mycket skrämd.
— Skrämd? Herre Gud, här är ju allt så lugnt och stilla.
_ Det behöfver inte vara något buller,som förorsakat skrämseln.—
Hon talar om röfvare. — Kanske läser hon så kallade röfvarroinaner?
_ Nej, här finns endast god lektyr i mitt hus, herr doktor.
— Hon kanske läser i smyg.
_ Nej ngj.
_ Nå då har hon blifvit skrämd på annat sätt. — Ett kalit
omslag och fullkomlig ro är allt, hvad hon behöfver. Mjuka tjenare
fröken Tornspets.
— Kommer doktorn tillbaka.’
— Ja i afton, om fröken sa önskar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free