Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Tidningsnotisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
bbsb^^S
— Usch, så gement!
— Och så frågade han, hur det stod till med hans gamla och
unga fästmö här hemma.
— Den slyngeln ! Ah, jag gjorde dumt i att skritya efter honom.
— Han blef så allvarsam, när jag talade om, att fröken Anna
var sjuk.
— Såå!
— Och så sade han, att jag skulle säga till fröken, att han, om
han kunde vara fröken till tjenst, med nöje skulle vara det.
— Läste han inte brefvet?
__ Jo, och så snart han gjort det, sade han, att jag skulle skynda
mig hem, så att fröken inte behöfde för länge vara ensam med den
sjuka.
— Nå det der var det då en smula förnuft i.
- Han skulle straxt komma hit, blott han hunne kläda sig i
andra kläder.
_ Det finns nog förnuft och reson i den der odägan också,
tänkte fröken Pamela, när hon lemnade flickan och gick tram till
Anna, hvilken fortfarande yrade på samma sätt som förut.
Det dröjde inte länge, förrän det ringde på fröken Pamelas dörr.
— Se så, nu är grosshandlaren här. öppna.
— Ja, nådig fröken.
— Men jag tar inte emot någon annan.
— Nej, nådig fröken.
— Inte någon, så framt det inte är doktorn.
— Nej, nådig fröken.
Tjenstflickan öppnade. Det var profryttaren, som kom. xMen
nu kom han helt tyst och det vanliga stojandet utebiet nu alldeles.
Fröken Pamela hvilken var inne hos Anna, undrade, hvem det
var som kom. Hon kunde inte tå klart för sig, att profryttaren
skulle komma så der tyst och stilla och hon blef derför nästan för-
vånad, då han visade sig i salen, som han skulle passera för att
komma in i salongen, der han tog för afgjordt, att hans tant skulle
vara.
_ det du, Edvard, sade emellertid fröken Pamela och visade
sig från en helt annan sida än den, der salongen var belägen, det
var snällt att d.u kom.
— Min ärade tant har behagat kalla mig och jag har skyndat
att infinna mig. Jag hörde, att tant har fatt sjukt i sitt hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
