Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Fru Wennerholms död i passet Via Malle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
än ett osjäligt djur af sådan ras, som är född med list och lömskhet
i sin natur.
— Hvilka olyckor, suckade grefven. Dock, detta är mitt straff
för min trolöshet mot henne, den ringa torparflickan.
Och han vände sig mot sin hustru, samt utbrast med våldsam
häftighet:
— Förbannelse öfver dig, vackra djefvul!
Grefvinnan ryckte tillbaka för detta utrop, men hon reste sig
ögonblicket derpå och för tredje gången störtade hon mot grefven.
— Kom mig inte nära, skrek han och spände sina blickar i
henne, under det att han knöt händerna och under det att hela hans
gestalt skälfde af sinnesrörelse och vrede.
Grefvinnan hejdade sig en sekund, men i nästa ögonblick hade
hon huggit sina händer i sin mans hår.
— Släpp mig sade grefven!
— Nej!
— Jag svarar inte längre för, hvad jag gör. Släpp migi
- Nej!
Han sökte då med våld få hennes händer ur sitt hår, men hon
hade huggit sä fast i hårstråna, att han inte kunde fä hennes händer
ur sitt hufvud med mindre, än att stora hårtofsar följde med.
— Hade du varit dotter till en hamnbuse, skulle jag möjligen
kunnat ha förlåtit dig detta, Hortens, sade han nu fullkomligt lugnt.
Men nu — nu — Sök aldrig försoning!
I stället för att svara sökte grefvinnan ännu en gång att få
sina händer i sin mans hufvud. Men nu var han på sin vakt och
nu parerade han hennes anfall samt kastade henne våldsamt tillbaka.
En stor karmstol stod i vägen och denna räddade henne från att
fara emot fönsterrutan. Hon föll ned vid karmstolen, i hvilken hon
hakade sig fast och reste sig upp samt sjönk ned på sitsen. Hon
lutade sitt hufvud mot ryggstödet och nu började tårarne få fritt
lopp. Hon föll i konvulsivisk gråt, ingalunda af sorg, men desto mer
af ilska öfver, att hon fann sig vara i styrka så underlägsen sin
man.
Grefve Strutsenfots och hans grefvinnas allt annat än behagliga
samtal blef plötsligen afbrutet af buller och skrik utanför värdshuset
och in i deras rum störtade med af ångest förvridna drag grefvinnans
kammarjungfru
— Hvad vill du? sporde grefven skarpt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
