Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Grefvinnan Strutsenfots bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
karlarne, som var sysselsatt med att lägga nya plankor på pålarne,
men nu hjelpte till med att föra den döda kroppen i land.
— Hvarför tror du det, kamrat, frågade en annan arbetare.
— Hon har fullt med ringar med infattade steffår på sina händer.
— Gud bevare oss, utropade en tredje arbetare, hvilken var i
värdshusvärldeus tjenst, det är ju den der vansinniga svenska frun,
som i går störtade sig från »Jungfruns» spets ned i floden.
— Ett godt kap, inföll den förste.
— Vi fá inte plundra henne.
— Hvarför det? Vi taga af henne smyckena och kasta hennes
kropp sedan pä andra sidan om bron.
— Det är för svag ström i dag, för att hon skall kunna föras
bort tillräckligt hastigt — och fiskas hon upp här i närheten, sä tar
väl den lede vid oss.
— Vi sänka käringen?
— Nej, nej!
— Du är en kruka!
— Tag tillbaka det ordet!
— Nej!
— Nå, så skall jag slå in ögonen på dig!
— Stilla! Stilla!
Men den förorättade värdshusdrängen lät ej sig stillas utan han
anföll sin vederdeloman, hvilken försvarade sig med kraft men likväl
visade sig vara alldeles för svag för att kunna motstå anfallet.
Ovisst är, om icke båda slagskämparne till slut kommit att stå
på hufvudet i floden, så framt inte den tredje kamraten lagt sig
emellan och huggit tag i värdshusdrängen bakifrån samt på detta
sätt hindrat honom från att fortsätta slåss. Men han höll honom
blott en half sekund tillbaka, hvarefter han sprang framför honom
och kastade tillbaka den andre stridskämpen samt befallde honom
att genast packa sig i väg, om han inte skulle bli »doppad», så att
han inte skulle glömma det.
Denne skiljedomare var af en jättelik växt och han hade äfven
styrka som en jätte samt var derför mycket fruktad i trakten.
Den, som ville råna fru Wennerholms lik, fann det vara råd-
ligast att dra sig tillbaka och han skyndade sig, så mycket han för-
mådde bort från passet.
’ — Du är en bra pojke, sade jätten ät värdshusdrängen, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
