Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Grefvinnan Strutsenfots bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
den tredje karlen var borta. Du vill inte råna lik; du vet nog, hur
man skall förtjena på likfynd på ärligt sätt? Hä?
— Lita på det, kamrat, svarade värdhusdrängen på denna icke
allt för grannlaga fråga.
— Du känner liket?
— Jo jo men.
— Du tar väl inte miste?
— Nej det är den galna frun, som var med svenska grefven och
grefvinnan. Nog känner jag igen kadavret.
— Nå, nå! Blif inte så häftig kamrat! Alla bli vi hvarandra
1’ka, när vi lagt näsan i vädret.
— Det förstås det! Men nog dröjer det väl med den der lik-
heten, tills maskarna fått några goda mål.
— Du är en lustig fan! Upp med liket på ett par stänger, så
bära vi det till värdshuset.
De båda ruskiga karlarne kastade upp den döda kroppen på ett
par stänger och så gåfvo de sig i väg med det hemska fyndet uppför
bergväggen, som ledde till värdshuset.
— Det här lär betala sig bra, sade värdshusdrängen, när de
kommit ett stycke fram på vägen.
— Hin skall väl ta dig, om det inte gör det, svarade jätten. Och
sa gnolade han på en liderlig visa.
De hunno snart till värdshuset i hvars närhet de saktade sin
’gång.
— Nu är det väl bäst att se ut som likbjudare, sade värdhus-
drängen
— Det äro vi väl också, ty vi bjuda ju ut ett lik, svarade jätten.
Slutligen kommo de fram till värdhuset. Värdshusvärden stod
Pa förstubron med en tobakspipa i ena handen och en ölsejdel i den
andra samt drack just en kund till, då han fick se de båda karlarne,
bivilka kommo bärande med liket.
Han såg upp och ropade åt sin dräng:
— Hvad går du der och drar dig efter? Ned till bron med dig
°ch se till att den blir lagad.
— Käre husbonde, svarade drängen, jag kommer hem med liket
öfter den gamla frun som i går sprang i floden.
— Gud hjelpe oss! Lik i huset! Lik i huset! utropade värden
] jämrandde ton och satte ifrån sig ölsejdeln, hvillken han dock för-
siktigtvis först drack ur. — För sig sjelf tänkte han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
