Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Grefvinnan Strutsenfots bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
nu lemna sin man om han leide och hon brydde sig ej om att an-
ställa efterforskningar för att utröna, om htn låg död i floden.
— Jag längtar från detta förfärliga ställe, sade hon.
— Det är lätt att förstå detta, min dotter. Eder mor blir i
godt förvar i den vigda jorden och hennes själ bäres på helgonens
händer. — Dock — —––-
— Dock? — Hvarför afbryter ni ert tal, fromme fader?
— En god gerning gifver mera frid åt den döda.
— Tala min farl
— Om ni älskar er mors frid i den ljusa verlden, min dotter,
så gif en summa guld åt denna trakts skyddshelgon, den heliga Elisa,
hvars altare skall prydrs med vigda ljus hvarje år på eder mors
begrafningsdag.
— Femhundra lira? sade grefvinnan.
— Ju större offret är, desto nådigare är helgonet.
— Ett tusen lira?
— Jag välsignar er, min dotter och helgonet breder sina händer
osynligt välsignande eder öfver edert hufvud.
— Jag vill genast räkna upp permingarne!
— Gud gifve er frid och glädje min dotter.
Grefvinnan räknade upp ett tusen lira, hvilka hon gaf presten,
som ånyo välsignade henne, samt tilläde:
— Det är en gifven sak, att ert hjerta blöder vid tanken på
eder försvunne gemål. Men ett offer åt — — —
— Hvad? Ännu mera offer? utbrast grefvinnan.
— Jag är en Herrans tjenare, min dotter, sade presten ödmjukt
och vare det långt ifrån, att jag skulle vilja förleda eder till något,
som ni sjelf icke gillar. Men jag känner menniskans högre själslif
och jag vet, huru helgonen tillfredställas. Jag tror, att ni, min dotter,
en gång skall i framtiden komma att bittert sörja öfver, om ni inte
nu till er gemåls andliga och, om han lefver, äfven lekamliga skydd
gifven till ett af våra helgons ära en skärt, att förböner må kunna
läsas för grefven.
— Femhundra lira? sade grefvinnan, hvilken fann att hon på
intet sätt kunde komma undan offret, utan att uppväcka vrede hos
presten, hvilken kanske till och med skulle ställa till offentlig skandal,
om han icke fick sin vilja fram angående offret.
— Femhundra lira? sade hon sålunda.
— Små skärfvar äro äfven af värde, svarade presten.
’
>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
