Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Grefvinnan Strutsenfots bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
vigda ljus brinca kring hennes läger och en from broder från klostret
härinvid läser messor för den dödas själ och underlättar samedelst
hennes gång igenom skärselden.
- - Ni är allt för god, som ombestyrt allt detta, sade gretvinnan.
— Jag vet, att du inte bekänner dig till den allena saliggörande
kyrkans tro, min dotter; men min plikt som Herrans tjenare vill jag
dock utföra äfven mot dig och isynnerhet mot den döda, hvilken
snart skall bland alla helgon sjunga uen heliga jungfruns och hennes
välsignade sons lof och pris deruppe i de heliga salar, som intet
jordiskt öga får se och dit blott döden kan leda den botfäidige
syndaren på Guds moders befallning och bön.
Grefvinnan var naturligtvis mycket sorgsen. Visserligen saknade
hon nu inte sin mor så mycket till följd deraf att tru Wennerholm
de sista veckorna varit beröfvad sitt förstånd; men det var dock
ett hårdt slag för henne att tänka sig vara moderlös. Sin man
saknade hon inte alls. Hon hade räddat honom mot sin mors vilja
ur röfvarehänder, för att ingen skulle kunna säga om henne, att hon
var kärlekslös, Men nu, då han var borta, kände hon liksom om
hon blifvit frigjord från ett tvång, som besvärat henne. Hon hade
ju tänkt skiljas från honom med det snaraste. Naturen kom henne
då bra till hjelp, när grefven försvann i floden — hon hoppades, att
han skulle vara död, men lefde han, ville hon inte träffa honom
vidare. Derför ville hon resa från värdshuset så fort som möjligt,
derför förordnade hon om, att hennes mors begrafning skulle ske så
brådstörtadt. — Mer än sin man saknade hon betjenten, hvilken var
en kraftfull man, soin under resan visat sig mycket rådig och på-
litlig. Pä den döda kammarjungfrun tänkte hon inte alls. Hon
hade ju sin egjfen kammarjungfru qvar, hvad behöfde hon då bry sig
om sin mors, isynnerhet sedan hennes mor var död.
Så resonnerade grefvinnan Strutsenfot och nog var hon en värdig
dotter af sin mor. Men trots alla hennes tel var hon dock till sin
karaktär ädlare än modren varit. Det är intet tvifvel underkastadt,
att grefvinnan Strutsenfot som barn haft goda betingelser, ehuru dessa
blifvit alldeles förqväfda af hennes intriganta och på många sätt
* dåliga mor, som gjort sin flit i att uppfostra sin dotter till en kopia
af sig sjelf.
Applet faller inte långt från trädet. Läsaren känner historien
om fru Wennerholm och hennes man. Grefvinnan Strutsenfot ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
