Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Grefvinnan Strutsenfots bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Naturen hade begåfvat henne med ett briljant hufvud, men hon be-
gagnade sitt mycket utveckiade förstånd i det ondas tjenst.
Nu var hon död — och nu måste menskliga domar falla, ty
»Om de döda intet annat än godt!»
Fru Wennerholm begrofs med all den ståt som kunde astad-
kommas i den lilla bergsbyn. Klockorna ringde i bykyrkans klock-
stapel och klostrets torn, munkar gingo sjungande i processionen och
korgossar svängde sina röklampor kring kistan, när den bars ut till
kyrkogården. .......... .
Presten läste några böner vid grafven samt höll sig föröfrigt till
begrafningsritualen och — allt var slut. Fru Wennerholm var fastad
vid jorden. Den gråtande grefvinnan och de öfnga i processionen
gingo tillbaka till byn, endast dödgräfvaren stannade vid grafven for
att fylla densamma med mull oçh sten.
Dagen gick till ända.
Aftnarne och nätterna äro mycket mörka i dessa trakter alla
tider på året när inte månen upplyser nejden.
Natten efter denna dag var alldeles mörk. Himlen var ofver-
dragen med moln och icke en stjernas ljus skimrade tram mellan
skyarne.
Ungefär vid midnattstid gingo tvenne män uppför bergvagen,
som ledde från byn till kyrkogården. Dessa män voro värdshus-
drängen och jätten, hvilka hittat fru Wennerholms lik i floden. äi s
husdrängen hade med sig en så kallad blindlykta, hvilken var tänd;
men han såg noga till, att intet ljus skulle synas utan holl’ glaset
mot sig. Han kände vägen väl och han behöfde derför inte lysa for
sina fötter.
— »Farbror» deruppe sofver i natt, sade jätten och pekade
uppåt. .
— Låt honom sofva, svarade värdshusdrängen, jag langtar inte
efter honom.
— Inte heller jag.
Med »farbror» menade de båda karlarne manen.
Sedan de gått några steg sade värdshusdrängen:
-v Vet du säkert, hvar jordpätaren har sina grejor?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
