- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
150

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Krymplingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150
och jag skuíle der allt för mycket påminnas om min älskade mor
och rain lika älskade gemål, båda nu så ömt begråtna.
— Jag kan så väl fatta detta, fru grefvinna.
– Jag vill derför bedja eder, herr generalkonsul, att ni skrifver
till Sverige och låter ombestyra min mors, numera min såväl fasta
som lösa egendom.
— Allt?
— Ja!
— Och penningarna?
— Dem önskar jag hit ned.
— Bankpapper och penningar i bankerna äfven9
— Ja.
— Fru grefvinnan ämnar då bosätta sig i Italien?
— Ja! Det vill säga, jag ämnar tillsvidare lefva på resor. Får
jag be herr generalkonsuln ta mina affärer om hand?
Jag tackar för förtroendet. Jag skall vända mig till för-
myndarkammaren i Stockholm i och för denna sak, så är densamma
i goda händer.
— Tack, herr generalkonsul.
— Får jag be om er fullmakt in blanko. Jag skall låta upp-
sätta den till i morgon. Hvar bor fru grefvinnan?
— På Grand hotel.
— Tillåter fru grefvinnan, att jag i morgon gör er ett besök
medtagande fullmakten samt vittnen.
— Vittnen?
— Ja denna fullmakt måste naturligtvis bevittnas.
— Mycket välkommen. — Men en annan sak. Min kassa är
illa medfaren. Om herr generalkonsuln nu skulle kunna ställa om,
att jag finge ett lån i italienska banken, vore jag tacksam.
— Med nöje. Hur stort?
— Tjugu å tjugufemtusen lira.
— Det lofvar jag.
— Hur skall jag kunna vara nog tacksam.
•— Tala inte derom, fru grefvinna.
— Jag hoppas, att herr generalkonsuln är god och godskrifver
sig honorar på sitt arbete.
Naturligtvis gör jag det, fru grefvinna. Det är tyvärr en
nödvändighet.
— Hvarför säga tyvärr?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free