- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
149

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Grefvinnan Strutsenfots bref - IX. Krymplingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

149
till Via Malle, samt stod med mössan i hand och djupt bugande, när
grefvinnan lemnade värdshuset.
Brefvet hade hon lemnat värden och i hans vard anförtrott sin
gemåls saker.
KAP. IX.
Krymplingen.
Grefvinnan passerade lyckligt passet Via Malle; men hon angrade
sig snart och vände åter om, passerade det farliga passet ännu en
gång och återvände till Italien.
Detta kan syuas oförklarligt; men förklaringen ligger dock nära
till hands.
Hon ville ej, när hon rätt betänkt saken, återvända till Sverige,
dit henues man kunde komma. Hon ville ej vidare se honom utan
i stället spela enka. Hon hoppades, att hon var det; men äfven om
hennes man lefde, ville hon göra sitt äktenskap om intet.
Hon vände derför och styrde färden ater ned till Italien och
inom kort stod hon åter på svensk-norke generalkonsulns i Neapel kontor.
Det blef förklaring. Grefvinnan redogjorde för sin mors och sin
gemåls död.
Sin gemåls död? — Den ovärdiga makan uppträdde som en
sörjande enka; men hon tänkte dock nästan uteslutande pä sin mors
ord, att hon möjligen skulle kunna få en italiensk prins ellei heitig
till gemål, när hon väl blifvit at med grefven.
Generalkonsuln beklagade uppriktigt hennes förlust och frågade,
på hvad sätt han kunde vara henne till tjeust.
— Jag vänder mig verkligen till er med begäran om en stor
tjenst, herr generalkonsul, sade grefvinnan.
— Jag hoppas, att jag kan vara er till nytta, fru gretvinna.
— Jag vill nämligen ej mer återvända till Sverige.
— Ah! . . . ’.
_ Allt för mänga minnen skulle möta mig i mitt gamla hem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free