Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
några obegripliga ord, så snart Via Malle nämndes, ty passet var
mycket fruktadt såväl för sin natur som för de brott, hvilka oupp-
hörligen der föröfvades mot redlösa resande.
Grefven hade således ingen annan råd än att ligga i ro och stillhet
och invänta en möjligen inträdande förbättring, om någon sådan öfver
hufvud taget var att vänta.
Att han vår krympling för lifvet, derom var han viss.
En månad hade gått tillända, när grefve Strutsenfot var så för-
bättrad, att han kunde lemna det bondehem, i hvilket han välvilligt
blifvit upptagen.
Han betalade det goda folket en summa penningar för den tid,
som han varit der och så begärde han att bli visad vägen till passet
Via Malle.
Begärde? — Detta kan’låta mycket underligt, dä man af det
föregående vet, att grefven och hans värdfolk inte förstodo hvar-
andra. — Den långa sammanvaron hade emellertid haft det med sig,
att de något kunnat meddela sig med hvarandra, de hade lärt sig törsta
hvarandra något ehuru helt obetydligt. — Emellertid var det ju inte
svårt för grefven att begära anvisning på vägen till passet, när han
nu var på benen igen och ämnade lemna dem, som tagit honom undei
sitt beskydd. Han behöfde nämligen nu blott säga: Via Malle?
Detta gjorde han äfven och tillika pekade han åt olika håll.
En ung karl blef honom då följaktig lör att visa vägen till det
hemska passet.
Det var en besvärlig väg att gå tör att komma till passet och
dubbelt besvärlig för grefven, hvilken släpade sin ena fot efter sig. —
Han var verkligen en krympling.
Den unge mannen töljde honom ett godt stycke men lät honom
sedan taga sig fram. så godt han kunde.
Det gick åt en rundlig tid, innan grefven kom till passet. -
Han var öfvertygad om, att hans grefvinna redan hade rest; ty helt
visst antog hon, att han omkommit, resonnerade han med sig sjelf.
Men han ville dock till värdshuset, ty det vore ju inte omöjligt, att
hon hade lemnat någon underrättelse efter sig, för den händelse att
han skalle komma tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
