Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
När han ändtligen kom fram till värdshuset, var det med knapp
nöd som värdshusvärden kände igen den fordom så ståtliga grefven,
hvilken nu var ytterst utmärglad och tillika ofärdig.
— God dag min bäste herr värd, sade grefven, hvilken träffade
värden ute på förstugubron.
— God dag, svarade värden; men han brydde sig inte om att
lyfta på mössan för den främmande, hvilken inte såg ut för att vara
en kund, på hvilken han kunde beräkna någon f’rtjenst.
— Känner ni inte igen mig, sporde grefven.
— Nej, min herre, det gör jag inte. Jag ser så mycket folk.
Mitt _ värdshus är så mycket besökt, att jag inte så noga kan hålla,
reda på alla, som passera här förbi.
— Jag är grefve Strutsenfot, som bodde här för någon tid sedan
tillsammans med min grefvinna och min olyckliga svärmor, hvilken
fann döden i vågorna.
— Strutsenfot! — Åh ers höghet, förlåt, förlåt! — Var så god
och stig in. — Gud och alla helgon bevare oss för sådana olyckor,
som öfvergått ers höghet!
Och nu bugade sig värden oupphörligt samt höll mössan i handen.
Det var ju den rika svenska grefvinnans gemål, den som död ansedde
grefven, hvilken nu återkom.
— Tack min vän, sade grefven, tack, tack, men jag ämnar inte
stanna här.
— Jag skall låta ställa i ordning det bästa rummet i hela mitt
hus till ers höghets disposition, fortfor värden icke aktande på
grefvens ord.
— Tack min vän; men säg mig en sak: Grefvinnan har väl
rest?
— Ja, ers höghet.
— Jag kunde tro det.
— Hennes höghet reste dagen efter, sedan den tokiga käringen–––
hml — gamla frun, menar jag, blifvit jordad.
— Jaså, min svärmors kropp har då blifvit upptagen ur floden?
— Ja, ers höghet, en af mina karlar samt en af hans vänner
hittade gamla fruns lik och buro det hit. Och det bief en begrafning
som man skall minnas länge här i bygden. Det var procession,
rökelse och vaxljus och dessutom donerade hennes höghet till klarhet
en massa penningar för att messor skola läsas öfver den döda.
— Såå! — Det var underligt, ty min gemål är ej katolik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
