Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
— Camilla!
— Ja!
— Caranellas trädgård är til! salu.
— Än sen?
— Det ligger en bra byggnad i den.
— Åhja.
— Och präktig jord är det der!
— Jaså.
_ Apelsiner, citroner, pomeranser och fikon samt drufvor är det
godt om i den trädgården!
— Åh!
— Den skulle allt passa för oss den.
— Tror du det?
— Ja!
— Det är väl sannt då?
— Vill du?
— Har du pengar att köpa den för?
— Ja!
— Hml
— Vill du?
— Ja!
— Camilla!
— Pietro!
De flögo i hvarandras armar.
Efter en stund upplöstes omfamningen.
Då sade Camilla.
— Vänta, tills jag kommer tillbaka från guvernörens, jag skali
blott lemna från mig brefvet, som jag fått betalt för att bära tram.
_ jag väntar, sade Pietro och Camilla lemnado honom samt
fortsatte brådskande sin väg till staden med hög röst sjungande:
La sola sua parola,
Noi disarmar poté! —
Grefve Strutsenfot hade varit en stum åskådare till hela denna
scen och han hade gjort tre skizzer med några hastiga blyertsstreck
i sin skizzbok.
_ Godt! sade han och reste sig upp. I dag var lyckan med
mig. Det var just det der, jag behöfde. Måtte jag nu kunna måla,
så att det blir tilltalande.
Han gick helt sakta och stödd på sin käpp, utan hvilken han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
