Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
inte kunde förflytta sig frarnat. Hans ena ben nästan släpade till
följd af de skador, han ådragit sig vid olyckshändelsen i passet
Via Malle.
Och så korn han hem i sitt rum.
— Jag förstod ej allt, hvad de der lyckliga menniskorna sade
hvarandra, mumlade han för sig sjelf. Men jag tror mig ha förstått,
att det ligger något svenskt krigsfartyg här utanför Monte Carlo. —
Troligtvis är det en öfningseskader med kadetter. — Jag undrar, om
jag har några bekanta officerare der, — Jag skulle önska, att jag
inte stötte tillsammans med några sådana nu, det vore en ny pröfning
att visa mig för dem i mitt förnedrade tillstand. Förbannelse öfver
henne, som narrade mig till giftermål och som nu öfvergifvit mig.
Förbannelse! Förbannelse!
Grefven började nu arbeta med verklig kraft.
Visserligen kände han sig ovan vid arbetet; men det förströdde
honom dock och han glömde under detsamma mycket, som annars
giorde honom betryckt. — Han kände, med ett ord sagdt, arbetets
välsignelse.
Och så fick han sin första tafia färdig.
Den var helt löst hopkommen, målad på några dagar; men grefven
var så ifrig att få den färdig, att han knappast lät färgerna torka
förrän han bjöd ut taflan till salu. Han tänkte äfven, att det var
bättre för honom, om han kunde få sälja några taflor i början för
billigt pris och sedan, när han på detta sätt samlat litet penningar,
måla en duk af större värde, hvilken äfven kunde betinga ett högre
pris.
Huruvida detta var förståndigt eller icke tillhör det icke oss att
afgöra. Dock anse vi det för var del bättre för en konstnär att
framställa ett värdefullt arbeta än flera utan värde. Men vi klandra
dock icke grefven för hans uppfattning af saken. Den, som har bröd-
bekymmer, måste arbeta fort; det lugna arbetet förekommer i regei
endast, der välmåga finn’es.
Nu var det fråga om, hur taflan skulle bjudas ut.
Grefven märkte snart, att han inte var den ende målare, som
vistades i Monaco för att fresta turister med sina dukai.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
