Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
— Hvad i Guds namn säger du? Död?
— Ja, hon blef sinnessjuk under resan.
— Det var gräsligt.
— I sin förvirring råkade hon komma i Splygelfloden och det var
under försöket att rädda henne, som jag ådrog mig min skada i
mitt ben.
— Jag beklagar dig i sanning, min vän.
— Tack, tack!
— Hur har grefvinnan tagit detta? Jag hoppas, att hon inte
tagit någon skada.
— Ja, mina herrar, sade grefven, jag får uppriktigt säga, att
jag inte vet det. Jag har inte vidare någon hustru.
OfFicerarne sågo förvånade och frågande på hvarandra.
— Min hustru har rest ifrån mig och förklarat äktenskapet upp-
löst. — Hon gjorde detta, medan jag låg sjuk efter räddningsförsöket
af min svärmor. — Låt oss inte tala om henne mine herrar. —
— Jag beklagar dig min hedersbror.
— Vi instämma.
— Jag tackar.
— Har du slagit dig i ro här i Monaco?
— Ja, men endast tillfällighetsvis. Mina resurser tillåta mig ej
att lefva ett stilla och lugnt lif. Jag är ingen kapitalist. Det var
jag blott under tiden för mitt korta giftermål. Nu måste jag återgå
till min gamla kärlek. Paletten och penseln hafva åter kommit till
heders. Se der ett prof på mitt arbete.
— Är det din tafia?
— Ja!
— Förbaskadt nätt målad. Den är till salu?
— Ja.
— Hvad kostar den?
— Jag hoppas kunna få femtio lira för den.
— Topp! Jag tar den!
— Du!
— Det gör jag. Man skall alltid ha något med sig hem till
gumman. Det här är ju en vy från sjelfva Monaco. Jag tar taflan
för femtio lira.
— Tack!
— Vill du låta gossen bära ned den till Monte-Carlos midtersta
brygga i morgon middag klockan fem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
