Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
— Gumman lägger väl in några rullar guld på »gröna bordet» i
Monte Carlo.
— Det har hon råd till.
— Jag tänker, det lönar mödan också.
— Men hvart tog grefven vägen?
— Han gick in i alléen här.
— Hallo!
— Hvar ser du honom?
— Der!
— Den der, som går bredvid pojken med taflan?
— Ja!
— Nej, du ser galet. Han släpar ju ena benet efter sig.
— Jag försäkrar, att det är han.
— Hallo!
— Strutsenfot!
Nu kunde grefven inte underlåta att vända sig om.
— Ser du, att det är han, sade den ene officeren.
— Verkligen, Han måtte varit utsatt för någon olycka.
— God dag Strutsenfot!
— God dag, god dag! ,
— Hur står det till med benet?
— Illa.
— Jag ser det! Stanna, stanna! Vi komma till dig!
— Det var behagligt att få se svenska uniformer så långt borta
från fosterlandet.
— Vi äro med kadetter på öfningseskader.
— Jag kan tänka det.
Alla officerarne skakade hand med honom.
— Men hur står det då till, min käre Strutsenfot. Det ser
nästan ut, som om du varit utsatt för ett slaganfall, unge karlen.
— Nej Gud ske lof, jag skadade mitt ben mycket illa i passet
Via Malle.
— Jag har hört talas om det der passet. Det måtte vara ett
satans hål.
— Ja, det skall Gud veta, nog har jag fått nog af det.
— Och grefvinnan och fru Wennerholm?
Grefven suckade.
— De kanske inte äro med hit?
— Min svärmor är död, sade grefven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
