Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Wennerholmska sterbhusets auktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
— Jaha! Och fastän hon hade eget ekipage, så åkte hon ändå
ofta i hyrkuskvagn.
— Hon var en bra käring, det är säkert.
— Jag undrar, om »mästarn» skall köpa hennes hästar?
— Det skulle allt smaka honom, det.
— Präktiga djur att köra!
På detta sätt talade man uppe i fru Wennerholms varning, der
personer ur olika samhällsklasser trängdes med hvarandra ior att be-
skåda härligheten. Många hade kommit dit för att anteckna ett och
annat, som de önskade köpa, andra deremot hade gått dit upp endast
af nyfikenhet och en del industririddare hade äfven infunnit sig der
i hopp att på oärligt sätt kunna tillegna sig ett och annat, hvilket
dock lyckligtvis var ganska svårt tack vare den talrika civila vakt,
som förmyndarkammaren varit nog försiktig att beordra dit.
I fröken Pamela Tornspets hem var allt sig likt.
— Anna var åter frisk och hennes gamla i mångt och mycket
besynnerliga matmor tyckte om henne mer och mer, ju narmare hon
lärde känna henne. Ja, hon fann, att Anna var en verklig skatt
för henne och hon hoppades att få behålla henne till sin död.
Anna trifdes äfven mycket väl hos fröken Tornspets och det var
hennes största fröjd, när hon kunde göra henne till viljes i allt, hvad
hon fordrade.
Föröfrigt leide de nu inte egentligen som husmor och tjenare
utan i stället som ett par goda väninnor.
När fröken Pamela af sin släkting, den glade och spraksamme
protryttaren eller grosshandlaren, som han plägade tituleras, erfarit att
Anna blifvit så grymt bedragen af grefve Strutsenfot, fattades hon af en
lika djup som liflig sympati för henne och nar Anna blitvit frisk,
sade fröken Pamela henne uppriktigt, att hon kände hennes hemlighet,
samt att hon deltog i hennes sorg.
_ Men de otäcka karlarne, tilläde hon, de äro sig da alltid
lika. De leka med unga flickors hjertan som barn med bollar.
Den gamla fröken nämnde inte ett ord om de unga damerna;
men hade hon varit rättvis, skulle hon tillagt:
_ Och damerna äro inte en bit bättre. Mangen dam har pa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
