Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Wennerholmska sterbhusets auktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
sitt samvete flera unge mäns fall. Mången ung och oerfaren man,
hvilken blifvit bländad af en qvinnas skönhet har för att tillfredställa
hennes nyck om egandet af ett smycke, en sidenklädning eller dylikt
begått brott och sjunkit till samhällets drägg för blott den enda för-
seelsen. — Men koketten, som varit orsaken till hans fall, har kanske
inte egnat honom en tanke. Hon kanske blott kastade sig i en annans
armar och kanske störtade ännu en ung man.
Ja, så skulle fröken Pamela ha sagt för att vara konseqvent.
Men hon gjorde det inte. Och man bör inte klandra henne för det;
ty den hederliga, gamla fröken var allt för god för att kunna sätta
sig in i dylik uselhet. —
Nu hade tidningsnotisen om grefve Strutsenfots död kommit på
samma gång som notisen om fru Wennerholms frånfälle.
Den första notisen var, som läsaren känner, falsk och uppdiktad
af grefvinnan, hvilken uttalat denna gemena lögn för generalkonsuln
för Sverige och Norge i Neapel och han, som trott henne, hade noti-
ficerat dödsfallen för de svenska myndigheterna och så hade det kommit
till pressens kännedom om olycksfallet vid passet Via Malle och om
grefvinnan Strutsenfots vistelse på Sicilien.
Långa spalter skrefvos i tidningarne om allt detta. Den ena
uppgiften blef mera drakonisk än den andra, ja, det blef af alltsammans
små romantiska berättelser.
Anna läste dessa högt för fröken Pamela.
Första notisen om olyckan vid passet Via Malle gjorde Anna
mycket förstämd. Det förstod äfven fröken Pamela, hvilken ville
trösta henne.
— Kära du! Kära du! sade hon.
— Så är då den lyckan slut, suckade Anna.
— Ja, mitt snälla barn, lyckan kommer, lyckan går, står det
i barnens aftonbön och intet är väl så sannt, som detta.
— Hvilken kort lycka för grefven, suckade Anna.
»Hvad orätt fås
Med sorg förgås,»
deklamerade fröken Pamela.
— Nu förstår jag inte fröken, sade Anna och såg upp.
Kära du, grefvinnan hade ju fått sin man med orätt. Det
var dig, han tillhörde. Hon stal honom från dig. Nu får hon’ lida
derför. Häraden vakar, min söta. — Likaledes hade grefven inte
alls rätt att ta någon annan än dig till sin gemål, alldenstund han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
