Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Wennerholmska sterbhusets auktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
— Nåja, det var då förstånd i det der. Bäst var det nog också
för dig, att du aldrig blef gretvinna. Jag försäkrar dig, att du skulle
ha fått många hårda nötter att bita på, om du blifvit din grefves
gemål.
— Han hade nog blifvit snäll mot mig.
— Om han också hade blifvit englagod mot dig — hvilket jag
dock har mycket svårt att tro honom om, så skulle andra blifvit så
mycket bittrare mot dig.
— Jag skulle left blott för mitt hem och för att der skapa en
stilla lycka.
— Min lilla Anna, det tror jag och jag vet nu, när jag lärt
känna dig, att du skulle blifvit den bästa hustru. — Men du hade
likväl blifvit olycklig med grefven.
— Jag skulle sökt läsa hans önskningar i hans ögon och innan
han hunnit uttala en önskan skulle jag sökt uppfylla den.
— Ja, ja, jal Det der är godt och väl, mitt socker, men––– -
— Han skulle aldrig behöft se ett damkorn i sitt hem.
— Kära du — — —
— Och aldrig skulle jag gråtit, om han varit ute någon afton —
aldrig!
— Aldrig! härmade fröken Tornspets pä ett löjligt sätt.
— Nej, aldrig! En artist, som han var, måste vara ute mycket
och dessutom var han af förnäm släkt. Han skulle ju umgås som
förr med sina släktingar, men aldrig skulle de behöft se mig.
— Jo, just då skulle sqvallret kommit riktigt igång, kära Anna.
Dä hade grefven verkligen varit att beklaga. Tänk, hvad han då
skulle fått höra många sarkasrner öfver, att han hade en grefvinna,
som inte vågade visa sig ute i societeten.
— Ack, jag skulle ha följt medhonom, om han hade önskat det.
— Stackare dig då, lilla Anna. Har du tänkt på, att de för-
näma fruarne skulle dragit sig undan för dig, att du kommit att bli
sittande ensam liksom pä piedestal till allmän beskådning, eller blifvit
att likna vid en markatta — ja, ursäkta liknelsen, den är inte illa
ment — hvilken man för omkring och visar för en slant. —
— Ah, min Gud, hvad fröken målar ut det.
— Tro mig, mitt barn, jagkänner nog verlden och menniskorna,
ty fastän jag nu sitter här som fogel i bur, så har jag allt haft min
tid jag också att röra mig ute i verldsvimlet.
— Derom är jag öfvertygad, nådig fröken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
