Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Wennerholmska sterbhusets auktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
— Jag har nog förvärfvat mig menniskokännedom, min vän,
ehuru mycket af nutidens seder och bruk är mig främmande. Men
äro sederna olika, så är dock menniskonaturen sig hk i alla tider.
Man finner en och annan god menniska, föröfrigt är allt blott till-
gjordhet och falskhet, smicker och förtal om hvarandra i en brokig
blandning. Tro mig, mitt barn, att så är och tacka du Gud för, att
du aldrig blef grefvinna Strutsenfot.
— Jag har inte klagat, nådig fröken, utan jag har burit mitt
öde med bästa kraft, jag kunnat. — Och nu är han död. — Nu kan
jag få tänka på honom, hur mycket jag vill. — Mycken smärta har
han förorsakat mig, men allt är förlåtet, må han hvila i ro derborta
bland fjällen i den främmande jorden.
_ Du är en englagod flicka, min snälla Anna, sade fröken Paniela
och räckte Anna sin hand.
De talade länge och väl och slutligen blef det dags att ga till
hvila. ..
— Läs nu fortsättning af »Axel,» sade fröken 1 amela. Nu aro
vi just vid en punkt i den ljufva dikten, som passar för ditt sinnelag.
Anna efterkom naturligtvis sin matmors önskan och läste sa fort-
sättning ur »Axel» från den plats, der hon lagt märket sist:
En plats bland konungens drabanter
Han fick, ibland sin själs förvandter.
En ringa hop, ty deras tal
Var sju, som karlavagnens stjärnor,
Högst nio såsom minnets tärnor,
Och strängt var deras fria val
De pröfvade med svärd och lågor.
Det var en kristnad vikingstam,
Ej olik den, som fördom sam
På drakar öfver mörkblå vågor.
De sofvo aldrig uti säng,
Men på sin kappa, bredd på jorden,
Bland storm och drifvor ifran norden
Så lugnt som på en blomsteräng.
En hästsko kramade de samman
Och aldrig såg du dera kring flamman,
Som sprakar ifran spiselns häll;
De» eldade med kulor gärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
