Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Wennerholmska sterbhusets auktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
Så röda, som när dagens stjärna
Går ned i blod en vinterqväll.
Det var en lag i stridens våda
Att en fick vika först för sju,
Med bröstet vändt mot dem ännu,
Ty ryggen skulle ingen skåda.
Och slutligen var ock ett bud
Helt svårt, det svåraste kanhända:
Till ingen mö dé fingo vända
Sin håg, förr’n Carl tog själf en brud.
Hur himmelsblått två ögon lyste,
Hur rosenrödt två läppar myste,
Hur barmens svanar summo på
Sin insjö, likaledes två,
De måste blunda — eller springa!
De voro vigda vid sin klinga.
Anna kände sig sjelf upplifvad genom läsning af dessa härliga
ord och hon förstod nu såväl sin aktade matmors kärlek för Tegnérs
»Axel.»
En,, dag,%det var ungefär två veckor efter auktionen i fru Wen-
cerholms hus, sade fröken Pamela till Anna:
— Kära mitt barn, du har allt tråkigt här hos mig.
— Nej, nådig fröken, jag trifs så väl och är så tacksam för att
få vara här.
— Det är snällt och vänligt af dig, min lilla och jag vet också
att värdera din tillgifvenhet. — Men du är ung och jag är gammal.
Nog vet jag, kära barn, att det eremitlif, som jag för, är alldeles
för stillsamt för dig, som är ung. Du bör ha mera omvexling, mera
lif omkring dig.
— Nådig fröken, jag begär inte något.
— Nej det vet jag, det vet jag, mitt socker. Men jag inser
min skyldighet att gifva dig litet förströlse.
— Jag har förströelse nog, när jag får följa nådig fröken ut på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
