Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Fröken Pamelas bjudning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid framställde Anna sitt ärende, hvilket framkallade stor glädje hos
inspektorns. Både han och Gunilla skulle komma.
Anna talade om, hvilka som voro bjudna och att hon nu skulle
fara till auktionskammaren för att äfven bjuda vaktmästaren; men
hon tilläde, att hon inte rätt visste, hur hon skulle gå för att träffa
honom och bad derför Gunilla beskrifva det för sig.
— Fröken Gunilla kan ju följa med ned till auktionsverket,,
sade inspektorn.
— Det vore nog roligt, men jag har inte tid.
— Ah pratl Far med! sade herr Hagberg.
— Men då kan inte inspektorn få middag på bestämd tid.
— Nåja, Herre Gud, det kan ju inte bjelpas för en gång, menade
herr Hagberg. Gör sig i ordning och far med ned till staden. —
Men gif kusken ett glas konjak först, tilläde han.
— Det har han redan fått.
— Godt! — Nej nu hinner jag inte stå här och prata längre.
Far nu med Anna fröken Gunilla och var inte bekymrad för min
middag. Säg till, att det sätts fram litet smörgåsmat åt mig vid
vanliga middagstiden.
Han räckte handen ät Anna och var ögonblicket derpå ute bland
sina arbetare. —
En q vart derefter åkte Anna åter från Eriksdal, men hon var
nu inte ensam i droskan, utan bredvid henne satt Gunilla.
Det såg ut, som om kusken sträckte på sig ovanligt mycket och
det kunde han gerna göra nu, ty alla mötande stannade och sågo
på hans åkdon, i hvilket för tillfället sutto hufvudstadens två vackraste
flickor.
Anna och Gunilla samtalade helt förtroligt, under det att de
åkte.
— Du trifs väl, sade Gunilla frågande.
— Ack ja, det gör jag visst det, svarade Anna. Och du trifs
fortfarande godt ute vid Eriksdal, hoppas jag?
— Skulle jag inte göra det, svarade Gunilla och lade sin hand
på Annas. Inspektorn är den bäste husbonde, man kan tänka sig.
Ack, hvad det är roligt att ha en god husbonde.
— Ja, kära du! Jag instämmer med dig deri. Min gamla fröken
är också godheten sjelf.
— Att grosshandlaren talade så_ der underligt om henne, när
han rekommenderade dig platsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
