Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Fröken Pamelas bjudning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
— Kära^ du, det är hans sätt att skämta på det der sättet,
Han tycker nog om sin gamla tant. han också; och hon är värd att
hållas af. — Ar det ofta främmande på Eriksdal?
— Nej, det är mycket sällan. Det var några personer från
Kosta hos inspektorn för en månad sedan.
— Hvilka voro de?
— Ja, vet du, jag kommer inte ihog, hvad de hette. De voro
arbetsförmän vid bruket och voro uppresta i något ärende. — Det
var riktigt vackert att se, hur aktningsfullt de helsade på inspektorn.
Han måtte varit mycket afhällen der nere vid bruket, kan jag tro.
— Ja nog var han det.
— Se så, nu äro vi vid Riddarhustorget, nu få vi inte prata
mera. Deruppe är auktionsverket, tilläde hon och pekade uppåt
huslängan till höger, sedan vagnen svängt af från Riddarholmsbron in
pä Riddarhohneu.
Ärendet till vaktmästaren var snart uträttadt. Gunilla visste
mycket väl, hvar han var att träffa.
Han blef mycket förvånad öfver bjudningen och hans öfverrask-
ning var af angenämaste slag Han lofvade komma klockan sex på
söndagen.
Och så var Annas uppdrag fullgjordt. Hon hade nu endast att
åka hem.
Gunilla följde med ett stycke oupphörligt talande om inspektor
Hagberg och hur bra hon hade det samt hur han berömde henne för
allt, hvad hon gjorde och icke minst för den musik, som hon om
aftnarne plägade roa honom med.
— Kanske du blir fru Hagberg till slut, sade Anna under ett
vackert leende.
Då lade Gunilla siu hand på hennes och sade:
— En sådan lycka vägar jag inte hoppas på — men jag älskar
honom högt.
I detsamma stannade vagnen vid en butik der Gunilla tillkänna-
gifvet, att hon ville stiga ur.
— Adjö lilla Anna, sade hon.
— Adjö Gunilla, välkommen om Söndag.
— Tack, tack! — Nämn ej något om, hvad jag sade nyss.
— Åb, hur kan du tänka, att jag skulle göra det.
Vagnen sattes i rörelse och efter en tio minuters förlopp stannade
den utanför fröken Pamela Tornspets bostad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
