Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Fröken Pamelas bjudning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
intet bidrager till att göra en menniskas utseende fördelaktigt så
mycket som glädje och lycka. Är då menniskan vacker i och för
sig sjelf, så blir hon naturligtvis ännn vackrare när hon är glad och
känner sig lycklig.
Redan klockan fem kom grosshandlaren.
Fröken Pamela satt pä parad i salongen.
Hon hörde utifrån sin släktings glada stämma, när han helsade
på Anna, hvilken skrattande svarade honom på något muntert spörs-
mål och straxt derefter visade sig den förste gästen på salongens
tröskel.
— God afton min ärade tant, helsade han. Jag kommer litet
tidigare, än jag är bjuden, men detta beror på, att jag tänkte, att
jag möjligen skulle kunna vara tant till någon nytta.
— Det var riktigt snällt af dig. sade fröken Pamela, riktigt
snällt; det skall du ha tack för.
— Åh min bästa tant.
— Inspektera nu med Anna våra förråd, så får du se, om du
tror, att de räcka och så vet du, hur mycket du har att ödsla med;
ty du är väl snäll och blir vicevärd.
— Med allra största nöje och tacksamhet min goda tant, svarade
han; jag lofvar, att jag skall göra mitt bästa.
— Tacka du Anna, ty det är ju du som har bjudningen, sade
fröken Pamela och såg skälmaktigt på sin favorit till sällskapsdam.
Hon såg rodnande ned pä mattan.
— Jaha, tacka nu! utropade grosshandlaren gladt. Tacka på,
tacka på!
— Det vill jag visst göra; men inte är det jag, som har bjud-
ningen, det är nådig fröken, som är så utomordentligt god och bjuder
hit mina vänner.
— Hör! Det är en flicka hela dagen det! sade grosshandlaren.
— Se så, prata inte bort tiden nu utan se efter, hvad som fins
att bjuda på i dryckesvaror, så att det är gjordt, tills de andia
gästerna komma, förmanade fröken Pamela.
Anna och grosshandlaren följdes at ut och inspekterade förraden.
— Nå, tror du, det räcker, frågade fröken Pamela, när de kommo
tillbaka.
— Om det räcker? Jo det vill jag lofva! utbrast grosshandlaren.
Skola vi tratta i oss alla dessa dryckesvaror, så lär tant inte bli af
med oss, förrän vi sofvit ruset af oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
